Joakim "JoeZ - Cineasten" Engström

Jag ser mig själv som atetisk existensialist.
Men tror på gud som som en monotomisk ande som drivs av kärlek och finns i allt runt omkring oss.

Fick denna kommentar på mitt tidigare inlägg:
"Barnen som växer upp i familjer med Alkoholister som föräldrar. Föräldrar som slår sina barn. Du skrev exakt "kärlek är något man förtjänar" men förtjänar sådana barn ingen kärlek? Tänk på vad du skriver.
En älskande partner som blir slagen av sin partner? Förtjänade dom ett kok stryk?"

Ja jag sa att kärlek är något man förtjänar. Dock sa jag inte att alla som förtjänar kärlek får det.

Dock efter lite eftertanke så kan jag tänka om. Om man ser det från andra hållet. En man som slår sin fru får kärlek av henne ändå, även fast han då kanske inte förtjänar den kärleken.
Men kärlek är något man borde föärtjäna. Omtycknad och tryghhet är något man behöver. Alla behöver kärlek även de som inte förtjänar det, men den kärleken måste kunna hjälpa personen till att bli en bättre person...

Det har blivit mycket prat om gud på sistone. Vem är han och vad är hans gestaltning?
Religon, kristendomen, islam, muslimer etc. det diskuteras det mycket om.
Gud är dock svårare att at sig till. Så som jag ser på det så skadar det inte att säga att man tror på gud. Och gör man det så kan det skänka tröst för man alltid har någon som ser till en.
Vad är gud? Vem är han? Vad består han av? Hur ser han ut?

Säger inte de moderna kristna att gud är kärlek.
Personer säger att kärlek är endofiner som pumpas upp i hjärnan. Visst.
Men kärlek är så mycket mera, det är tillit och heder. Det är något man får när man förtjänar det.
Visst kan personer få ett helvete även fast dem inte förtjänar det.
Men kärlek är något man måste förtjäna. På så sätt så måste man förtjäna att ha gud vid sin sida.
Det är så mycket prat om att religon är dåligt.
Se till att sära på religon och gud.
För hur kan man inte tro på kärlek???

Ja, det intressantaste är väl ändå att kolla tillbaka på det gångna året.
Så mycket har hänt att det är helt otroligt.
Förra nyåret kändes som i förrgår.
Dock så känns sommaren evigheter iväg.
Det fick mig att tänka på att man själv förändras hela tiden men miljön är sig lik.
Ringmuren har alltid sett likadan ut. Gåstigarna och platserna är sig lika.
Dock är det kanske intressant att berätta hur jag förändrats och vad som hänt, men det gör inte så stor skillnad ändå. För jag vill att folk ska se mig så som jag är denna stund. Och det är så dem ser mig också.
Deras version av mig...

Det som kanske inte är lika intressant men bra mycket mer betydelsefullt är vad som kommer hända detta år.

Den största saken jag stör mig på i livet. Är att jag inte kan se ur en annan människa. Jag är fast i denna ram som är mig och kan inte kliva ur den. Jag kan inte tänka som någon annan än mig själv. Jag kan inte smaka som någon annan än mig själv. Jag kan inte känna på något annat sätt än vad jag gör.

Jag undrar faktiskt om du har sett hur ljuset fastnar på en kvinna.