Humo(with two dots)r...
Planet gick bra, inte alls sa jobbigt langt som jag trodde.
Forsta natten var en saknad av Kristin som plagade mig mest. Jobbigt.
Dagen efter gick desto battre. Tycker om omradet vi bor i, trotts att dygnet runt kan man hora folk som tutar pa gatan, ar nara att sla ner mopedister som tutar, bland det jobbigaste ljudet jag nagonsin varit med om.
Annars ar maten billig och verkligen njot avv allt, allt var pa topp, anda tills jag kom til et Sik tempel idag, otrevliga, och bara massor med folk som tittade pa en som man var myror, en helig man lurade at sig 100 rupies nar jag tog kort pa honom (16 kronor).
Sa nu vill jag fly, men det finns inte nagot att fly till nagot, overallt hor man saker och overallt finns nagon sort av mansklig aktivitet.
Ska och ata snart. Hioppas ni har det bra...
Karmar till er alla...
Forsta natten var en saknad av Kristin som plagade mig mest. Jobbigt.
Dagen efter gick desto battre. Tycker om omradet vi bor i, trotts att dygnet runt kan man hora folk som tutar pa gatan, ar nara att sla ner mopedister som tutar, bland det jobbigaste ljudet jag nagonsin varit med om.
Annars ar maten billig och verkligen njot avv allt, allt var pa topp, anda tills jag kom til et Sik tempel idag, otrevliga, och bara massor med folk som tittade pa en som man var myror, en helig man lurade at sig 100 rupies nar jag tog kort pa honom (16 kronor).
Sa nu vill jag fly, men det finns inte nagot att fly till nagot, overallt hor man saker och overallt finns nagon sort av mansklig aktivitet.
Ska och ata snart. Hioppas ni har det bra...
Karmar till er alla...
Indien...
Åker imorgon...
Jag kommer hålla min blogg uppdaterad under hela resan så detta är det snabbaste sättet att få tag i mig.
Ge kommentarer och läs om min resa, om ni vill :P...
Jaja, sitter hos Misse nu och är lagom trött. Är mest bara orolig för jag hoppas jag ahr med allt, annars har jag ingen aning om hur det kommer vara där borta.
Tack så mycket Frank, hoppas du får det bra på ön också :)...
Jag kommer hålla min blogg uppdaterad under hela resan så detta är det snabbaste sättet att få tag i mig.
Ge kommentarer och läs om min resa, om ni vill :P...
Jaja, sitter hos Misse nu och är lagom trött. Är mest bara orolig för jag hoppas jag ahr med allt, annars har jag ingen aning om hur det kommer vara där borta.
Tack så mycket Frank, hoppas du får det bra på ön också :)...
Allt Tar Slut...
En av buddhismens tro är att ingenting håller för evigt, inget är beständigt, och tror man det så har man inte funnit frid, man har inte accepterat det oundvikliga.
I filmen "Little Buddha" så slår han sönder en kopp med te i, teet rinner ner på golvet och han säger att det fortfarande är té, han torkar upp det med en trasa och han säger att det fortfarande är samma té.
Sant.
Deppression, vart jag än går verkar det finnas depression...
Kommer till mig och frågar om hjälp.
Jag tycker själv att personer tar livet för seriöst, visst det krävs mycket arbete för att leva, men det är lugnt värt det för guldkornen man får se i vardagen. Vänner som saknar en och tar hand om en. Gamla vänner som hör av sig. Personer man berört utan att veta om det. Konsevkenserna som kommer av att prata, agera och le.
Funderade med en vän om det är någon som finner att det är något annat än sociala kontakter som får dem att känna verkligt levande, ge verklig mening. Tror det finns de personerna men ändå så måste det sociala utgöra stor del i deras önskan att fortsätta. På ett eller annat sätt.
Men vad vet jag.
Man borde sträva efter lycka, äkta lycka och harmoni. Inte finna lycka i saker som inte håller. Den allra viktigaste och hållbaraste lyckan kommer inom sig själv.
Min farfar dog för två dagar sedan. Min morfar dog innan jullovet. Känns väldigt tätt inpå. Tar det inte alls hårt, verkar som jag borde göra det. Personer som får reda på det visar medlidande, jag vill inte ha medlidande jag vill se deras lycka, deras glädje, det gör mig glad.
Jag hade inte så bra kontakt med min biologiska farfar heller. Är lite trött på detta sorgliga sätt att se på saker, jag vill minnas att min farfar som dog gjorde världens godaste sockerkaka, jag vill minnas att han hade många käppar som jag suktade efter när jag var mindre, jag vill minnas att han hade massor med samurajfilmer från 70-talet, jag vill minnas att hans hår alltid såg ut som det fög ovanför hans huvud.
Jag kan inte göra något åt att det är borta, jag vill inte minnas död, jag vill minnas liv.
Livet tar slut och det är en otrolig erfarenhet, att dö alltså...
Indien på fredag...
"You put your girl up on a pedestal, then you wait for her to fall?"
Visst Kristin, men jag hoppas du faller ner i mina armar när du väl faller?
I filmen "Little Buddha" så slår han sönder en kopp med te i, teet rinner ner på golvet och han säger att det fortfarande är té, han torkar upp det med en trasa och han säger att det fortfarande är samma té.
Sant.
Deppression, vart jag än går verkar det finnas depression...
Kommer till mig och frågar om hjälp.
Jag tycker själv att personer tar livet för seriöst, visst det krävs mycket arbete för att leva, men det är lugnt värt det för guldkornen man får se i vardagen. Vänner som saknar en och tar hand om en. Gamla vänner som hör av sig. Personer man berört utan att veta om det. Konsevkenserna som kommer av att prata, agera och le.
Funderade med en vän om det är någon som finner att det är något annat än sociala kontakter som får dem att känna verkligt levande, ge verklig mening. Tror det finns de personerna men ändå så måste det sociala utgöra stor del i deras önskan att fortsätta. På ett eller annat sätt.
Men vad vet jag.
Man borde sträva efter lycka, äkta lycka och harmoni. Inte finna lycka i saker som inte håller. Den allra viktigaste och hållbaraste lyckan kommer inom sig själv.
Min farfar dog för två dagar sedan. Min morfar dog innan jullovet. Känns väldigt tätt inpå. Tar det inte alls hårt, verkar som jag borde göra det. Personer som får reda på det visar medlidande, jag vill inte ha medlidande jag vill se deras lycka, deras glädje, det gör mig glad.
Jag hade inte så bra kontakt med min biologiska farfar heller. Är lite trött på detta sorgliga sätt att se på saker, jag vill minnas att min farfar som dog gjorde världens godaste sockerkaka, jag vill minnas att han hade många käppar som jag suktade efter när jag var mindre, jag vill minnas att han hade massor med samurajfilmer från 70-talet, jag vill minnas att hans hår alltid såg ut som det fög ovanför hans huvud.
Jag kan inte göra något åt att det är borta, jag vill inte minnas död, jag vill minnas liv.
Livet tar slut och det är en otrolig erfarenhet, att dö alltså...
Indien på fredag...
"You put your girl up on a pedestal, then you wait for her to fall?"
Visst Kristin, men jag hoppas du faller ner i mina armar när du väl faller?
Tankar och Annat...
Känns som det var längesedan jag skrev något klokt här.
Känns som det finns mindre tid att skriva men mer saker att skriva om.
Känns som om mycket hamnar på is dock.
Känns som att världen är ett töcken just nu.
Personer saknar mig, personer vill att jag ska höra mig, personer vill ha mig i närheten.
Som många kanske inte vet så har jag pratat med Lovisa i telefonen och faktiskt träffat henne en gång efter höstlovet. För er som minns mig på den tidiga tiden så var det en svår tid för mig som lätt passerat förbi de senaste två åren. Kändes bra att träffa henne och prata om gamla tider.
Kristin är underbar. Hon är för underbar och hon vet inte ens om det.
Vinterlovet var underbart att få spendera tid med henne.
Ordet unde
rbar används inte så ofta här som på Gotland, tror det har med åldern att göra.
På ett sätt är det synd men tror det faktiskt mest är bra. Att karaktisera en person som underbar är nästan att sätta personen på en pedestal som någon gång kan rasa, det är som att ha falska förhoppningar.
Jag sätter Kristin på en pedestal, men hon bara kunna krossa den på ytterst få sätt.
Min relation till droger har också blivit mer nära, ibland känns mitt val som nykterist bra, ibland mindre bra. Det är ingen viktig fråga för mig längre. Tycker ofta att det diskuteras för mycket och man lägger för mycket tyngd på drogerna när det är våldet som man borde ska koncentrera sig på.
Säger inte att alkhol är bra utan att det kanske inte behöver vara dåligt för mig (tusen UNF:are kommer att attackera mig, AHHHHHHH!)...
Jaja, sak samma. Som buddhisterna säger "inget är beständigt och om man tror det så är det falsk lycka" ;)... Var på Buddhistföreläsning idag...
Samtidigt som jag sätter Kristin på en pedestal så har jag hittat en styrka inom mig själv som enbart är beroende av mig. Jag börjar känna mig starkare som person och ser mig själv som en helhet, jag vill skapa en lycka och harmoni som är skapad mig och inte beroende av någon annan. Sen att jag är en sådan som trivs bäst i en relation ser jag som ett personlighetsdrag och inte en källa för lycka.
Känns som det finns mindre tid att skriva men mer saker att skriva om.
Känns som om mycket hamnar på is dock.
Känns som att världen är ett töcken just nu.
Personer saknar mig, personer vill att jag ska höra mig, personer vill ha mig i närheten.
Som många kanske inte vet så har jag pratat med Lovisa i telefonen och faktiskt träffat henne en gång efter höstlovet. För er som minns mig på den tidiga tiden så var det en svår tid för mig som lätt passerat förbi de senaste två åren. Kändes bra att träffa henne och prata om gamla tider.
Kristin är underbar. Hon är för underbar och hon vet inte ens om det.
Vinterlovet var underbart att få spendera tid med henne.
Ordet unde
rbar används inte så ofta här som på Gotland, tror det har med åldern att göra.
På ett sätt är det synd men tror det faktiskt mest är bra. Att karaktisera en person som underbar är nästan att sätta personen på en pedestal som någon gång kan rasa, det är som att ha falska förhoppningar.
Jag sätter Kristin på en pedestal, men hon bara kunna krossa den på ytterst få sätt.
Min relation till droger har också blivit mer nära, ibland känns mitt val som nykterist bra, ibland mindre bra. Det är ingen viktig fråga för mig längre. Tycker ofta att det diskuteras för mycket och man lägger för mycket tyngd på drogerna när det är våldet som man borde ska koncentrera sig på.
Säger inte att alkhol är bra utan att det kanske inte behöver vara dåligt för mig (tusen UNF:are kommer att attackera mig, AHHHHHHH!)...
Jaja, sak samma. Som buddhisterna säger "inget är beständigt och om man tror det så är det falsk lycka" ;)... Var på Buddhistföreläsning idag...
Samtidigt som jag sätter Kristin på en pedestal så har jag hittat en styrka inom mig själv som enbart är beroende av mig. Jag börjar känna mig starkare som person och ser mig själv som en helhet, jag vill skapa en lycka och harmoni som är skapad mig och inte beroende av någon annan. Sen att jag är en sådan som trivs bäst i en relation ser jag som ett personlighetsdrag och inte en källa för lycka.