Jag tycker det känns synd att skriva ett arbete, verkligen lägga ner min själ i det och sen se tillbaka på det om 4 år och inte minnas hur hårt man strävade och hur mycket det egentligen betydde för en.
Detta avsnitt kommer att vara det mest personliga och kommer att behandla min upplevelse av filmerna, uppsatsen och livet omkring det, utan allt för fina ord.
Det är anteckningar som kan ignoreras, men vill prompt ha med dem.
Jag vet inte hur viktig denna uppsats är för skolan men för mig har den varit väldigt viktig.

Ibland i ens liv finns otroliga vändpunkter, man kanske inte ser det direkt men efter ett tag så växer upplevelsen, saken eller betydelsen.

Första gången jag såg Matrix var jag tretton år, jag hade beställt en VHS utgåva från Internet och var längtansfull. Fyra dagar efteråt låg jag väldigt sjuk hemma och helt plötslig som från ingenstans dök den upp framför mig, min mamma var och hämtade den på posten eftersom det var annat som också hade beställts.

Jag låg i skinnsoffan hemma och vad jag skulle bevittna var något som inte bara fick min haka att ramla på golvet utan något unikt något som jag kände var ärligt, något jag inte förstod.

Det skulle krävas flera timmar med filmen, om och om igen innan, jag som trettonåring, började greppa vad den egentligen handlade om. Inte visste jag att 7 år senare skulle jag skriva en hel uppsats om ämnet. Glädjen när nyheten om den andra filmen kom ut var stor. Jag hoppades på ännu mer att tänka på och fler frågor som aldrig skulle få svar.

Jag såg Reloaded på bio, samma dag som premiärdatumet, och var upprymd, vem var killen i slutet?, vad hände när Neo stoppade spanarna i slutet?, vad sa arkitekten och oraklet egentligen? Hur fan kunde Mr. Smith återupplivas och klona sig själv. Allt var ett mysterium som var tvungen att diskuteras. Jag ringde upp en kompis som hade sett och ville diskutera, fick lite klarhet, men inte tillräckligt, diskuterade på Internet om vad som hände, filosofiska frågor och filmkonsten i filmen.

Revolutions var en ännu större gåta. Reloaded och Revulutions släpptes med bara någon månads mellanrum (Wachowski ville ha det tätare men det ville inte filmbolaget, de ville få in mer pengar). Jag minns känslan av hur de gröna siffrorna regnade över bioskärmen i början, hur man ville skrika med arméerna i Zion och slåss jämsides med Neo mot Smith. Jag minns hur man satt och spände sig varenda minut av varje actionscen och lyssnade fokuserat på varje dialog.

Jag var 15.

Faktum är att efter en tid så bleknade uppföljarna lite, Reloaded var en ojämn film (tycker det fortfarande, men njuter av det), för mycket action på en gång och för mycket prat på en gång. Och när Revolutions hade smält så verkade det vara en ren action film utan samma substans som fanns i ettan.

Sen såg jag om Reloaded ett antal gånger, och senare, på DVD, Revolutions.
Jag tror jag har sett första filmen över 20 gånger, kanske till och med över 30, Reloaded har jag sett över tio gånger och Revolutions under 10 gånger.

Jag tror faktiskt jag njuter mest av Reloaded just nu, jag sitter mig och gottar mig i Oraklets och Arkitektens tal. Merovingian får mig att storlé och actionscenerna, trots längderna, är häpnadsväckande.

Trots det så är varje gång jag ser filmerna något nytt. Jag ser mer detaljer som bröderna lagt ut, jag förstår mer, jag blir bara mer och mer hänförd av det otroliga arbetet som ligger bakom och detaljrikedomen som ligger framför kameran.

Jag kan inte med säkerhet säga att jag njuter av de mer nu än vad jag gjorde allra första gången, men helhetsintrycket av alla filmerna är så mycket bättre.

Det börjar med the Matrix, den första filmen då allt är Hollywood-enligt, det finns det goda och så finns det onda. Maskinerna är onda, människorna goda, verkligheten är god, matrix är dåligt. I de andra två filmerna så är det inte svart och vitt. Oraklet är ett program, och henne tycker man ju om. Allt blir färgat. Tvister inom Zion, tvister inom maskinvärlden, tvister mellan Mr. Smith och maskinerna, tvister mellan människor och Smith. Tydligast kanske är tvisten mellan oraklet och Mervingian, som hatar varandra trots att båda är program skapade av maskinvärlden.

Programmet Rama förklarar att Karma och kärlek är ord (?karma is a word, like love, a way of saying, what I?m here to do?) och säger att han älskar hans dotter mer än något annat, han nämner att det är det vackraste han någonsin sett. Ett program som älskar.

Neo och Trinity åker till maskinstaden och tar, som kaptenen av Hammer säger, självmord, de tar självmord tillsammans, Romeo och Julia. Inte nog med det, de åker till maskinstaden i en svävare vid namn Logos (betyder ord), Rama säger att kärlek och karma är ord, de tar med sig kärlek och karma till maskinerna.

Om jag skulle förklara alla filmer med ett enda ord skulle det vara kärlek, med en symbol, skulle det vara yin-yang och med en mening skulle det vara know thy self som nämns i första och sista filmen. Filmen berättar om ett sätt att leva sitt liv, väldigt diskret kanske, men man ser det man vill se.

I morse hände en sak med mig, en väldigt vardaglig händelse som händer hela tiden, jag försökte bevisa för en annan person att mina begränsningar går högre än vad dem egentligen gör, för att den personen skulle tro att jag var bättre. Efteråt tänkte jag på Matrix och sa till mig själv, ?det är exakt detta Matrix pratar om? att känna sina begränsningar och leva enligt dem, att känna sig själv och inte bry sig om vad andra tycker. Jag kommer inte att göra om det. Men det fick mig att inse Matrix-trilogins slagkraft, hur tänkandet i filmerna till och med influerat mitt vardagliga tänkande.

Jag har haft sällskap i sju år av dessa filmer och jag trodde jag skulle tröttna på dem efter denna uppsats. Jag vill bara sätta mig ner och se alla en gång till.

6.1 Wachowski kuriosa

Wachowski bröderna har knappt uttalat något om filmen alls. De säger att de vill låta tittarna tolka dem precis som de är, utan att få ett utlåtande av dem och se det som sanning. De tycker inte om publicitet och vill låta verket prata för sig själv.

Trots det så har lite läckt ut, bland annat en intervju med filosofen Ken Wilber som Larry Wachowski gjorde, där de pratar väldigt vagt om vad bröderna är intresserade av, deras filosofiska fader, och Larrys intresse av spiritualiteten, Descartes och annat.

Ken pratar bland annat på det filosofiska kommentatorspåren som finns på DVD-samlingen av alla filmer, där får man lite information om symboliken som präglar filmerna.

Det har också hållits en online frågestund på Warner Brothers officiella hemsida, med fans av filmerna och där så frågar en chattare:

?Eran film har många och varierade länkar till myter och filosofier, kristendomen, egyptisk tro, kung Arthur och platonisk tro. Dessa är bara några av namnen jag märkt. Hur mycket var avsiktligt??

Wachowski bröderna: ?Allt!?

Också i chatten:

?Have you ever been told that The Matrix has Gnostic overtones??

Bröderna svarade med: ?Do you consider that to be a good thing??

En annan beundrare frågade också:

?What is the role of faith in the movie??

Wachoski: ?Hmmm? That?s a tough question! Faith in oneself, how?s that for an answer??

I en intervju som bröderna dock hade med Times Magazine och sade då:

"There's something uniquely interesting about Buddhism and mathematics, particularly about quantum physics, and where they meet. That has fascinated us for a long time, by the idea that math and theology are almost the same. They begin with a supposition you can derive a whole host of laws or rules from. And when you take all of them to the infinity point, you wind up at the same place: these unanswerable mysteries really become about personal perception. Neo's journey is affected by all these rules, all these people trying to tell him what the truth is. He doesn't accept anything until he gets to his own end point, his own rebirth."

I chatten frågar ännu en beundrare:

"Do you believe that our world is in some way similar to The Matrix, that there is a larger world outside of this existence?"

De svarade med: "That is a larger question than you actually might think. We think the most important sort of fiction attempts to answer some of the big questions. One of the things that we had talked about when we first had the idea of The Matrix was an idea that I believe philosophy and religion and mathematics all try to answer. Which is, a reconciling between a natural world and another world that is perceived by our intellect