Allt Tar Slut...
En av buddhismens tro är att ingenting håller för evigt, inget är beständigt, och tror man det så har man inte funnit frid, man har inte accepterat det oundvikliga.
I filmen "Little Buddha" så slår han sönder en kopp med te i, teet rinner ner på golvet och han säger att det fortfarande är té, han torkar upp det med en trasa och han säger att det fortfarande är samma té.
Sant.
Deppression, vart jag än går verkar det finnas depression...
Kommer till mig och frågar om hjälp.
Jag tycker själv att personer tar livet för seriöst, visst det krävs mycket arbete för att leva, men det är lugnt värt det för guldkornen man får se i vardagen. Vänner som saknar en och tar hand om en. Gamla vänner som hör av sig. Personer man berört utan att veta om det. Konsevkenserna som kommer av att prata, agera och le.
Funderade med en vän om det är någon som finner att det är något annat än sociala kontakter som får dem att känna verkligt levande, ge verklig mening. Tror det finns de personerna men ändå så måste det sociala utgöra stor del i deras önskan att fortsätta. På ett eller annat sätt.
Men vad vet jag.
Man borde sträva efter lycka, äkta lycka och harmoni. Inte finna lycka i saker som inte håller. Den allra viktigaste och hållbaraste lyckan kommer inom sig själv.
Min farfar dog för två dagar sedan. Min morfar dog innan jullovet. Känns väldigt tätt inpå. Tar det inte alls hårt, verkar som jag borde göra det. Personer som får reda på det visar medlidande, jag vill inte ha medlidande jag vill se deras lycka, deras glädje, det gör mig glad.
Jag hade inte så bra kontakt med min biologiska farfar heller. Är lite trött på detta sorgliga sätt att se på saker, jag vill minnas att min farfar som dog gjorde världens godaste sockerkaka, jag vill minnas att han hade många käppar som jag suktade efter när jag var mindre, jag vill minnas att han hade massor med samurajfilmer från 70-talet, jag vill minnas att hans hår alltid såg ut som det fög ovanför hans huvud.
Jag kan inte göra något åt att det är borta, jag vill inte minnas död, jag vill minnas liv.
Livet tar slut och det är en otrolig erfarenhet, att dö alltså...
Indien på fredag...
"You put your girl up on a pedestal, then you wait for her to fall?"
Visst Kristin, men jag hoppas du faller ner i mina armar när du väl faller?
I filmen "Little Buddha" så slår han sönder en kopp med te i, teet rinner ner på golvet och han säger att det fortfarande är té, han torkar upp det med en trasa och han säger att det fortfarande är samma té.
Sant.
Deppression, vart jag än går verkar det finnas depression...
Kommer till mig och frågar om hjälp.
Jag tycker själv att personer tar livet för seriöst, visst det krävs mycket arbete för att leva, men det är lugnt värt det för guldkornen man får se i vardagen. Vänner som saknar en och tar hand om en. Gamla vänner som hör av sig. Personer man berört utan att veta om det. Konsevkenserna som kommer av att prata, agera och le.
Funderade med en vän om det är någon som finner att det är något annat än sociala kontakter som får dem att känna verkligt levande, ge verklig mening. Tror det finns de personerna men ändå så måste det sociala utgöra stor del i deras önskan att fortsätta. På ett eller annat sätt.
Men vad vet jag.
Man borde sträva efter lycka, äkta lycka och harmoni. Inte finna lycka i saker som inte håller. Den allra viktigaste och hållbaraste lyckan kommer inom sig själv.
Min farfar dog för två dagar sedan. Min morfar dog innan jullovet. Känns väldigt tätt inpå. Tar det inte alls hårt, verkar som jag borde göra det. Personer som får reda på det visar medlidande, jag vill inte ha medlidande jag vill se deras lycka, deras glädje, det gör mig glad.
Jag hade inte så bra kontakt med min biologiska farfar heller. Är lite trött på detta sorgliga sätt att se på saker, jag vill minnas att min farfar som dog gjorde världens godaste sockerkaka, jag vill minnas att han hade många käppar som jag suktade efter när jag var mindre, jag vill minnas att han hade massor med samurajfilmer från 70-talet, jag vill minnas att hans hår alltid såg ut som det fög ovanför hans huvud.
Jag kan inte göra något åt att det är borta, jag vill inte minnas död, jag vill minnas liv.
Livet tar slut och det är en otrolig erfarenhet, att dö alltså...
Indien på fredag...
"You put your girl up on a pedestal, then you wait for her to fall?"
Visst Kristin, men jag hoppas du faller ner i mina armar när du väl faller?
Kommentarer:
Postat av: Frank
Hörde att du åker snart. Hoppas attdet blir kul!
/Frank
Trackback