Kan Inte Släppa Det: TDK Etta...
The Dark Knight den kommande Batman filmen har slagit ner den obesegrade mästaren (i tio år) Gudfadern och ligger nu etta på IMDB.com top 250...
A BIG WTF!
Jag kan inte vänta länge till!
A BIG WTF!
Jag kan inte vänta länge till!
Mina 100 Bästa Filmer, plats 20 - 11...
För första gången i fallande ordning.
Börjar närma sig slutet.
Två filmer av Hitchcock finns med denna gång.
--------------------------------------------------
20. 2001: A Space Odyssey (1968)
Stanley Kubrick har en vision och ett öga som ingen annan regissör har haft. Han lyckas tidigt ta bort allt överflödigt och har endast det allra nödvändigaste kvar. Hans film 2001 är storslagen, skrämmande, hypnotiskt och, till och med, då och då, rolig. Kubrick sa själv att om man förstod första gången man såg den hade han misslyckats. Han får in djupa existentiella frågor genom att själv lägga fram teorier om gud, evolution och forskning. En konstfilm och ett mästerverk.
19. Vertigo (1958)
Vertigo räknas ofta i mitten av en trilogi som Hitchcock gjorde om voyeurism. Bernard Herrmann skrev filmmusiken (som i många andra av Hitchcocks filmer) och den är mästerlig. Hela filmen är mästerlig. Den skapade inte bara tekniska fenomen, framför allt det vi kallar Hitchcock zoomning, utan den har också inspirerat mängder med filmskapare. Den är otroligt spännande och ger en klaustrofobisk känsla som Hitchcock inte gjort lika bra under livstid. En av Hitchcocks mest perfekta och välgjorda filmer.
18. Sunrise (1929)
Denna film brukar också kallas Sunrise – A Song OF Two Humans, det är exakt vad det är. F. W. Murnau är en av de absolut bästa stumfilmsregissörerna som funnits, med filmer som Noseferatu, Der Letzte Mann och Faust har han placerat sig som ett expressionistiskt geni. Sunrise gjorde han i Amerika där han fick kapital och stora studior att arbeta i. Resultatet blev detta otroliga verk. Det finns så många sett att förklara F.W Muranus genialitet med denna film, aldrig har textrutor verkat så levande och musiken, med effekterna är makalösa. Det är fotot som är det allra bästa, kameran flyger, linser och föremål används flitigt. Filmen är stor i sin enkelhet och är en film utan dess like.
17. Rear Window (1954)
Sir Alfred Hitchcocks allra bästa film. Den är en studie i montage klippning och voyeurism. Det är något väldigt underhållande och tabubelagt med att titta på andra när de inte vet att man tittar. Hitchcock gör det till en mordgåta och blandar in andra karaktärer för att göra en poäng eller sätta en känsla och ton. Rear Window är perfekt i all sin enkelhet, vi ser egentligen bara det James Stewarts karaktär ser, och allt är satt i en och samma plats. Hitchcock skapar en spännande och, då och då, mycket skrämmande film och gör det, som ofta, perfekt.
16. City Lights (1931)
När alla andra regissörer gick över till ljud så ville Chaplin göra sin film som en stumfilm, bara för att skydda karaktären The Tramp och inte ge honom en speciell röst. Vem visste att det skulle bli hans allra bästa film. City Lights berättas med både hjärta och hjärna, Chaplin får oss att sympatisera med karaktärerna och filmen blir, i allt skratt, så känslomässigt stark att tårar och ett leende skymtar fram.
15. Blade Runner (1982/2007)
Blade Runner har gått genom några förändringar sen den först såg sitt ljus 1982, den största förändringen kom 1992 då bland annat Deckards berättarröst helt hade slopats, senare 2007 kom Final Cut. Blade Runner är Ridley Scotts mästerverk, den är baserad på Philip K. Dicks Do Androids Dream Of Electric Sheep? (Dick sa när han såg filmen att Ridley hade tagits hans tankar direkt från hans huvud) och är ett starkt porträtt av en mörk och dystopisk framtid. Den är makalös i sina skildringar och sina stora frågeställningar Blade Runner är underbar ut till sista droppen.
14. All About Eve (1950)
Joseph L. Mankiewicz både skrev och regisserade denna pärla till film. All About Eve börjar med en prisutdelning, Joseph gör det riktigt bra när han introducerar filmens karaktärer och vi får inte bara se hur karaktärerna förändras utan också hur våra känslor och tankar har förändrats sen första gången vi såg dem. Det är nästan som att Joseph vill göra en kommentar om människors första intryck. Självklart är filmen mycket mer än detta, den är otroligt kvick och välplanerad. Joseph gör ingenting fel i denna magnifika film.
13. Gone With The Wind (1939)
Producenten David O. Selznick var den drivande kraften bakom Gone With The Wind och trots att både Sam Wood och George Cukor skulle regissera filmen så gick den till slut, efter mycket trassel, över till Victor Flemming (som regisserade Wizard Of Oz samma år). Flemming och Selznick hade en otrolig vision, och eftersom Selznick var en perfektionist så ville han att allt, in i minsta detalj, skulle vara korrekt. Resultatet blev ett 233 minuter otroligt spektakel, ett mästerverk, med så otroligt många oslagbara scener att Selznick kämpade hela sitt liv för att slå succén. Han lyckades aldrig.
12. All That Jazz (1979)
All That Jazz är inte vad många skulle kalla Bob Fosses bästa film. Dock så berör den mig på så många plan att det är svårt att hänga med. Filmen är en kavalkad i klippning, berättarteknik och sex, en Freudiansk mardröm, med pubertala inslag. Filmen är halvbiografisk om Bob Fosse och han förklär det inte. Den är snabb, kokande och väldigt störd på vissa ställen utan att för den skull gå för långt. Ett trassligt mästerverk som förtjänar lite mer än vad den får.
11. The Graduate (1967)
Jag har länge ställt mig frågan varför denna film är så bra. Vi har alla hört Simon & Garfunkels låt Mrs. Robinson (som i sin helhet inte ens är med i filmen) och vi har satt våra egna bilder på den låten. Det är lustigt hur S&G musik passar in, den är smart, intellektuell och melankolisk, musiken får filmen att vara likadan utan att den egentligen är det. Det som är en ännu större bedrift är Robert Surtess foto som är skarpt och rörigt, den ger en otroligt tidstypisk känsla utan att för den skull vara begränsad till en tid. The Graduate är inte den film vi förväntar den att vara, den är något större, lustigare och personligare. Mike Nichols förvånar oss och får filmen att fastna, den etsar sig fast på minnet och är olikt något vi någonsin sett förut.
Börjar närma sig slutet.
Två filmer av Hitchcock finns med denna gång.
--------------------------------------------------
20. 2001: A Space Odyssey (1968)
Stanley Kubrick har en vision och ett öga som ingen annan regissör har haft. Han lyckas tidigt ta bort allt överflödigt och har endast det allra nödvändigaste kvar. Hans film 2001 är storslagen, skrämmande, hypnotiskt och, till och med, då och då, rolig. Kubrick sa själv att om man förstod första gången man såg den hade han misslyckats. Han får in djupa existentiella frågor genom att själv lägga fram teorier om gud, evolution och forskning. En konstfilm och ett mästerverk.
19. Vertigo (1958)
Vertigo räknas ofta i mitten av en trilogi som Hitchcock gjorde om voyeurism. Bernard Herrmann skrev filmmusiken (som i många andra av Hitchcocks filmer) och den är mästerlig. Hela filmen är mästerlig. Den skapade inte bara tekniska fenomen, framför allt det vi kallar Hitchcock zoomning, utan den har också inspirerat mängder med filmskapare. Den är otroligt spännande och ger en klaustrofobisk känsla som Hitchcock inte gjort lika bra under livstid. En av Hitchcocks mest perfekta och välgjorda filmer.
18. Sunrise (1929)
Denna film brukar också kallas Sunrise – A Song OF Two Humans, det är exakt vad det är. F. W. Murnau är en av de absolut bästa stumfilmsregissörerna som funnits, med filmer som Noseferatu, Der Letzte Mann och Faust har han placerat sig som ett expressionistiskt geni. Sunrise gjorde han i Amerika där han fick kapital och stora studior att arbeta i. Resultatet blev detta otroliga verk. Det finns så många sett att förklara F.W Muranus genialitet med denna film, aldrig har textrutor verkat så levande och musiken, med effekterna är makalösa. Det är fotot som är det allra bästa, kameran flyger, linser och föremål används flitigt. Filmen är stor i sin enkelhet och är en film utan dess like.
17. Rear Window (1954)
Sir Alfred Hitchcocks allra bästa film. Den är en studie i montage klippning och voyeurism. Det är något väldigt underhållande och tabubelagt med att titta på andra när de inte vet att man tittar. Hitchcock gör det till en mordgåta och blandar in andra karaktärer för att göra en poäng eller sätta en känsla och ton. Rear Window är perfekt i all sin enkelhet, vi ser egentligen bara det James Stewarts karaktär ser, och allt är satt i en och samma plats. Hitchcock skapar en spännande och, då och då, mycket skrämmande film och gör det, som ofta, perfekt.
16. City Lights (1931)
När alla andra regissörer gick över till ljud så ville Chaplin göra sin film som en stumfilm, bara för att skydda karaktären The Tramp och inte ge honom en speciell röst. Vem visste att det skulle bli hans allra bästa film. City Lights berättas med både hjärta och hjärna, Chaplin får oss att sympatisera med karaktärerna och filmen blir, i allt skratt, så känslomässigt stark att tårar och ett leende skymtar fram.
15. Blade Runner (1982/2007)
Blade Runner har gått genom några förändringar sen den först såg sitt ljus 1982, den största förändringen kom 1992 då bland annat Deckards berättarröst helt hade slopats, senare 2007 kom Final Cut. Blade Runner är Ridley Scotts mästerverk, den är baserad på Philip K. Dicks Do Androids Dream Of Electric Sheep? (Dick sa när han såg filmen att Ridley hade tagits hans tankar direkt från hans huvud) och är ett starkt porträtt av en mörk och dystopisk framtid. Den är makalös i sina skildringar och sina stora frågeställningar Blade Runner är underbar ut till sista droppen.
14. All About Eve (1950)
Joseph L. Mankiewicz både skrev och regisserade denna pärla till film. All About Eve börjar med en prisutdelning, Joseph gör det riktigt bra när han introducerar filmens karaktärer och vi får inte bara se hur karaktärerna förändras utan också hur våra känslor och tankar har förändrats sen första gången vi såg dem. Det är nästan som att Joseph vill göra en kommentar om människors första intryck. Självklart är filmen mycket mer än detta, den är otroligt kvick och välplanerad. Joseph gör ingenting fel i denna magnifika film.
13. Gone With The Wind (1939)
Producenten David O. Selznick var den drivande kraften bakom Gone With The Wind och trots att både Sam Wood och George Cukor skulle regissera filmen så gick den till slut, efter mycket trassel, över till Victor Flemming (som regisserade Wizard Of Oz samma år). Flemming och Selznick hade en otrolig vision, och eftersom Selznick var en perfektionist så ville han att allt, in i minsta detalj, skulle vara korrekt. Resultatet blev ett 233 minuter otroligt spektakel, ett mästerverk, med så otroligt många oslagbara scener att Selznick kämpade hela sitt liv för att slå succén. Han lyckades aldrig.
12. All That Jazz (1979)
All That Jazz är inte vad många skulle kalla Bob Fosses bästa film. Dock så berör den mig på så många plan att det är svårt att hänga med. Filmen är en kavalkad i klippning, berättarteknik och sex, en Freudiansk mardröm, med pubertala inslag. Filmen är halvbiografisk om Bob Fosse och han förklär det inte. Den är snabb, kokande och väldigt störd på vissa ställen utan att för den skull gå för långt. Ett trassligt mästerverk som förtjänar lite mer än vad den får.
11. The Graduate (1967)
Jag har länge ställt mig frågan varför denna film är så bra. Vi har alla hört Simon & Garfunkels låt Mrs. Robinson (som i sin helhet inte ens är med i filmen) och vi har satt våra egna bilder på den låten. Det är lustigt hur S&G musik passar in, den är smart, intellektuell och melankolisk, musiken får filmen att vara likadan utan att den egentligen är det. Det som är en ännu större bedrift är Robert Surtess foto som är skarpt och rörigt, den ger en otroligt tidstypisk känsla utan att för den skull vara begränsad till en tid. The Graduate är inte den film vi förväntar den att vara, den är något större, lustigare och personligare. Mike Nichols förvånar oss och får filmen att fastna, den etsar sig fast på minnet och är olikt något vi någonsin sett förut.
Mina 100 Bästa Filmer, plats 21 - 30...
Kommentarerna blir längre och jag ska försöka att hålla de andra kortare.
Det kanske mest intressant med dessa tio filmer är att två är regisserade av Steven Speilberg.
-----------------------------------------------------
21. The Band Wagon (1953)
The Band Wagon har ett ledmotiv som summerar upp film och teater riktigt bra, sången That’s Entertainment! är en av filmens absoluta höjdpunkter och görs med otrolig glädje att det smittar av sig. Vincente Minelli var en av de ledande regissörerna under MGM:s storhetstid, särskilt på musikalfronten, och detta förblir hans största insats. Fred Astaire och Cyd Charisse gör det perfekta paret med vissa dysfunktionella drag. Filmen är en knippe lycka utan att för den skull falla ner i Fausts käftar.
22. Mr. Smith Goes To Washington (1939)
När ett förbud skulle sättas 1942 i det tyskockuperade frankrike mot att visa amerikanska filmer så valde många biografmaskinister att visa Mr. Smith Goes To Washington innan förbjudet satte igång, en biograf visade till och med denna film 30 dagar non-stop. Det är något ytterst märkligt med Frank Capra, han är från Sicilien men har ändå lyckats att göra de mest amerikanska filmerna i historien. Även om höger och vänster flanken satte sig emot filmen när den kom ut så har den alla ingredienserna för att vara en helamerikansk film, talen klingar av amerikansk ådra och hjälten har de amerikanska idealen och vägrar släppa dem. Filmen är ett ypperligt mästerverk som får oss att tro på demokrati.
23. Schindler's List (1993)
Det tog tio år innan Spielberg ens ville/kunde regissera denna film, han ansåg att han själv inte var en tillräckligt mogen filmskapare. Filmen hamnar ofta högt på filmlistor och även om den kanske inte har haft samma slagkraft här i Sverige så är det trots allt en perfekt film. Spielberg är den drivande kraften bakom hela projektet och det är inte mer än att vi tackar för det han gjort för film och de upplevelser han gett/ger oss.
24. M (1931)
M är kanske inte bara Fritz Langs bästa film, den är också en stor inspiration till den kommande film-noir som skulle blomma i USA tio år senare. Filmen gav Peter Lorre en stor start och han är antagligen den mest skrämmande mördaren i filmens historia. M var den första filmen som använder så kallat leitmotif genom att låta Lorre vissla I Bergkungens Dal varje gång han skulle dyka upp på bild. Det är Peter Lorre, Fritz Lang och Fritz Langs fru och manusförfattaren Thea von Harbou som gör denna film värd att se och till ett oförglömligt mästerverk.
25. 12 Angry Men (1957)
Jag har en svaghet för rättegångsdraman, det är något fascinerande över dem. Detta gör att 12 Angry Men hamnar så högt upp på listan. Detta är Sidney Lumets första film som regissör och han gör ett utomordentligt jobb, han och Boris Kaufman (fotografen) är otroligt skickliga i att låta rummet och karaktärerna porträtteras med en fingertoppskänsla. Ett perfekt exempel är att filmen börjar med kameran över karaktärernas huvud för att hela tiden arbeta sig ner och i slutet vara under huvudena, detta ger en känsla av överlägsen/underlägsen sympati och förståelse för karaktärerna. Att detta var Lumets filmdebut är svårt att tro.
26. Raiders Of The Lost Ark (1981)
Vad skulle filmvärlden ha varit utan John Williams musik? Ledmotivet till Indiana Jones är perfekt för karaktären till Indiana Jones och är ett oförglömligt stycke musik. George Lucas och Steven Spielberg var idésprutorna medan Lawrence Kasdan sammanställde manuset. Spielberg regisserar sin mest äventyrligaste film och gör det med glimten i ögat. Raiders är inte bara packad med action och övernaturliga föremål, den har också ett härligt sinne för humor, filmen tar inte sig själv på för stort allvar, vilket är mer än perfekt.
27. Duck Soup (1933)
Det är något speciellt med Marx Bröderna, de är perfekta på att vara knäppa och dra oneliners, det finns otaligt många oförglömliga scener i deras filmer. Dock så är det Duck Soup som håller sig allra bäst och som inte flyger för långt bort med konstiga subplots och out-of-place musiknummer.
Duck Soup är den sista filmen med de fyra bröderna (de blev senare bara tre) och den är mästerlig med sina one liners (”…and remember, while you're out there risking life and limb through shot and shell, we'll be in here thinking what a sucker you are”) och fysiska komedi där varje broder balanserar ut den andra, filmen har så många skämt att det krävs att man ser den fler gånger för att greppa alla. En riktig pärla bland Marxfilmerna och ett onekligt mästerverk.
28. North By Northwest (1959)
Alfred Hitchcock ville göra något ”lättsamt” och valde att regissera manuset av Ernest Lehman. Självklart hjälpte Hitchcock också till med manuset och ut kommer ett mästerverk. Cary Grant och Eva Marie Saint (den blondaste av Hitchcocks blondiner) är skurna för rollerna. Här finns också många av de klassiska Hitchcock stunder och inte minst finalen på Mount Rushmore. Detta kanske inte är den bästa av Hitchcocks filmer men det är den mest actionfyllda spänningen han någonsin lyckades skapa.
29. Star Wars (1977)
Det är inte många filmer som har skapat en stor skara hängivna fans som Star Wars har. Star Wars skapades av George Lucas under en lång period och gav upphov till två uppföljare och tre prequels. Det är den allra första Star Wars filmen som fortsätter att vara den bästa. Här har vi allt ifrån härliga stridscener, coola ljusvärd och replikerna som får det att rysa i kroppen. Inte nog med det så är det fullt av teologiska antydningar och klassikiska berättarknep. En nostalgitripp för alla generationer sen 1977 och ett otroligt mästerverk.
30. Sherlock Jr. (1924)
Sherlock Jr. är onekligen en av de mest tekniskt framstående och djärvaste bland stumfilmskomedierna. Allt tack vare Buster Keaton, han regisserade och var huvudaktören och gjorde alla sina stunts själv (när han filmade denna film så bröt han nästan nacken). Den är bara 45 minuter lång men har fler skratt än många komedier har på två timmar. Sherlock Jr. är Buster Keatons allra bästa film (enligt mig) och som visar att både Busters hjärna och hjärta är på rätta ställena.
Det kanske mest intressant med dessa tio filmer är att två är regisserade av Steven Speilberg.
-----------------------------------------------------
21. The Band Wagon (1953)
The Band Wagon har ett ledmotiv som summerar upp film och teater riktigt bra, sången That’s Entertainment! är en av filmens absoluta höjdpunkter och görs med otrolig glädje att det smittar av sig. Vincente Minelli var en av de ledande regissörerna under MGM:s storhetstid, särskilt på musikalfronten, och detta förblir hans största insats. Fred Astaire och Cyd Charisse gör det perfekta paret med vissa dysfunktionella drag. Filmen är en knippe lycka utan att för den skull falla ner i Fausts käftar.
22. Mr. Smith Goes To Washington (1939)
När ett förbud skulle sättas 1942 i det tyskockuperade frankrike mot att visa amerikanska filmer så valde många biografmaskinister att visa Mr. Smith Goes To Washington innan förbjudet satte igång, en biograf visade till och med denna film 30 dagar non-stop. Det är något ytterst märkligt med Frank Capra, han är från Sicilien men har ändå lyckats att göra de mest amerikanska filmerna i historien. Även om höger och vänster flanken satte sig emot filmen när den kom ut så har den alla ingredienserna för att vara en helamerikansk film, talen klingar av amerikansk ådra och hjälten har de amerikanska idealen och vägrar släppa dem. Filmen är ett ypperligt mästerverk som får oss att tro på demokrati.
23. Schindler's List (1993)
Det tog tio år innan Spielberg ens ville/kunde regissera denna film, han ansåg att han själv inte var en tillräckligt mogen filmskapare. Filmen hamnar ofta högt på filmlistor och även om den kanske inte har haft samma slagkraft här i Sverige så är det trots allt en perfekt film. Spielberg är den drivande kraften bakom hela projektet och det är inte mer än att vi tackar för det han gjort för film och de upplevelser han gett/ger oss.
24. M (1931)
M är kanske inte bara Fritz Langs bästa film, den är också en stor inspiration till den kommande film-noir som skulle blomma i USA tio år senare. Filmen gav Peter Lorre en stor start och han är antagligen den mest skrämmande mördaren i filmens historia. M var den första filmen som använder så kallat leitmotif genom att låta Lorre vissla I Bergkungens Dal varje gång han skulle dyka upp på bild. Det är Peter Lorre, Fritz Lang och Fritz Langs fru och manusförfattaren Thea von Harbou som gör denna film värd att se och till ett oförglömligt mästerverk.
25. 12 Angry Men (1957)
Jag har en svaghet för rättegångsdraman, det är något fascinerande över dem. Detta gör att 12 Angry Men hamnar så högt upp på listan. Detta är Sidney Lumets första film som regissör och han gör ett utomordentligt jobb, han och Boris Kaufman (fotografen) är otroligt skickliga i att låta rummet och karaktärerna porträtteras med en fingertoppskänsla. Ett perfekt exempel är att filmen börjar med kameran över karaktärernas huvud för att hela tiden arbeta sig ner och i slutet vara under huvudena, detta ger en känsla av överlägsen/underlägsen sympati och förståelse för karaktärerna. Att detta var Lumets filmdebut är svårt att tro.
26. Raiders Of The Lost Ark (1981)
Vad skulle filmvärlden ha varit utan John Williams musik? Ledmotivet till Indiana Jones är perfekt för karaktären till Indiana Jones och är ett oförglömligt stycke musik. George Lucas och Steven Spielberg var idésprutorna medan Lawrence Kasdan sammanställde manuset. Spielberg regisserar sin mest äventyrligaste film och gör det med glimten i ögat. Raiders är inte bara packad med action och övernaturliga föremål, den har också ett härligt sinne för humor, filmen tar inte sig själv på för stort allvar, vilket är mer än perfekt.
27. Duck Soup (1933)
Det är något speciellt med Marx Bröderna, de är perfekta på att vara knäppa och dra oneliners, det finns otaligt många oförglömliga scener i deras filmer. Dock så är det Duck Soup som håller sig allra bäst och som inte flyger för långt bort med konstiga subplots och out-of-place musiknummer.
Duck Soup är den sista filmen med de fyra bröderna (de blev senare bara tre) och den är mästerlig med sina one liners (”…and remember, while you're out there risking life and limb through shot and shell, we'll be in here thinking what a sucker you are”) och fysiska komedi där varje broder balanserar ut den andra, filmen har så många skämt att det krävs att man ser den fler gånger för att greppa alla. En riktig pärla bland Marxfilmerna och ett onekligt mästerverk.
28. North By Northwest (1959)
Alfred Hitchcock ville göra något ”lättsamt” och valde att regissera manuset av Ernest Lehman. Självklart hjälpte Hitchcock också till med manuset och ut kommer ett mästerverk. Cary Grant och Eva Marie Saint (den blondaste av Hitchcocks blondiner) är skurna för rollerna. Här finns också många av de klassiska Hitchcock stunder och inte minst finalen på Mount Rushmore. Detta kanske inte är den bästa av Hitchcocks filmer men det är den mest actionfyllda spänningen han någonsin lyckades skapa.
29. Star Wars (1977)
Det är inte många filmer som har skapat en stor skara hängivna fans som Star Wars har. Star Wars skapades av George Lucas under en lång period och gav upphov till två uppföljare och tre prequels. Det är den allra första Star Wars filmen som fortsätter att vara den bästa. Här har vi allt ifrån härliga stridscener, coola ljusvärd och replikerna som får det att rysa i kroppen. Inte nog med det så är det fullt av teologiska antydningar och klassikiska berättarknep. En nostalgitripp för alla generationer sen 1977 och ett otroligt mästerverk.
30. Sherlock Jr. (1924)
Sherlock Jr. är onekligen en av de mest tekniskt framstående och djärvaste bland stumfilmskomedierna. Allt tack vare Buster Keaton, han regisserade och var huvudaktören och gjorde alla sina stunts själv (när han filmade denna film så bröt han nästan nacken). Den är bara 45 minuter lång men har fler skratt än många komedier har på två timmar. Sherlock Jr. är Buster Keatons allra bästa film (enligt mig) och som visar att både Busters hjärna och hjärta är på rätta ställena.
Mina 100 bästa filmer, plats 31-40...
Här fortsätter nedräkningen av min topp 100 lista.
Intressant att notera är att det bara är 3 som är under två timmar, och hälften är över 2 och en halv timme.
-----------------------------------
31. Dr. Strangelove (1964)
Den egentliga titeln är: Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb. Dr. Strangelove är en av de roligaste filmerna i ljuderan. Regissören Stanley Kubrick får oss att garva åt småsaker och paranoida personligheter. Ken Adams scenografi är magnifik och Peter Sellers är otrolig i sina roller. Ett fantastiskt hantverk av en av världens bästa regissörer.
32. The Gold Rush (1925/1942)
Charlie Chaplin sa att detta var filmen han ville folk skulle minnas honom för. Den släpptes två gånger, 1925 och 1942, i 1942 utgåvan hade Chaplin klippt ner filmen lite och lagt på berättarröst. Detta är kanske en av Chaplins mest klassiska verk med många scener som har gått till historien. Filmen är ett perfektionistiskt spektakel som, trots all seriositet, man måste skratta åt.
33. Stalker (1979)
Andrei Tarkovsky är en regissör som ingen annan. I över tio minuter ser vi tre personer gå över en äng och kasta en boll framför sig och vi kan inte blunda. Tarkovsky kan få vad som helst att vara intressant och Stalker är inget undantag. Tarkovsky kastar till oss djupa symboliska meningar och blandar färg med svart-vit vilket gör vår upplevelse av Stalker till en hypnos, en mästerlig hypnos.
34. Fail-Safe (1962)
Fail-Safe är en av de där få filmer som är så spännande att man inte vill blunda, vilket oftast slutar i att tårar börjar komma för att ögonen är så torra. Lumet lyckas på väldigt liten yta berätta något världsomspännande och otroligt spännande. Han underhåller oss med ansikten och personer på ett vackert svart-vit foto och gör det utomordentligt superbt.
35. Jaws (1975)
Innan Star Wars och innan Omen kom Jaws och vi fick för första gången smaka orden ”summer blockbuster” i våra munnar. Och det är en hungrig mun som måste mättas. Jaws är ett spektakulärt äventyr med stora inslag av skräck. Karaktärerna är underhållande och man sitter på nålar filmen igenom. En välplanerad ”movie”, och kanske en av de bästa i sitt slag.
36. The Ten Commandments (1956)
De Tio Budorden är måhända inte Cecil B. Demilles mest välregisserade film och den kanske inte har samma slagkraftiga Charles Heston som i Ben-Hur. Ändå så lyckas Demille att få ihop allting, han visste exakt vad han gjorde och hur han skulle göra det, vad som skulle symbolisera vad och när och hur allt skulle gå till. Med en speltid på 220 minuter så har Demille oss på kroken genom hela filmen och vi önskar att det aldrig tar slut.
37. Dances With Wolves (1990)
Den teatraliska utgåvan av denna film är 181 minuter lång, den version som hamnar på min lista är 236 minuter lång och är Kevin Costners directors cut. Det är ett långsamgående epos med otroligt vackra bilder och starka närporträtt. Kevin Costner arbetade med denna film i över fem år och jag är säker på att vi anser att det var fem välspenderade år.
38. Det Sjunde Inseglet (1957)
Ingmar Bergman fick en liten budget och 35 dagar att på sig att filma denna film, vilket är väldigt lite med en film av denna magnitud. Den har blivit en internationell klassiker och räknas ofta som Bergmans allra bästa film. Det gör jag med.
39. La Dolce Vita (1960)
Federico Fellini var inte bara en av de mest talangfulla italienska regissörerna, han verkade också ha svaret på nästan alla livets frågor men vägrar dela med sig av dem fullt ut. La Dolce Vita är en 174 minuters studie av livet med alla dess skratt, vackra vyer och besvikelser. Det vackra svartvita fotot av Otello Martelli ger den perfekta touchen till en perfekt film.
40. Il buono, il brutto, il cattivo (Den Onde Den Gode Den Fule) (1966)
I tre timmar tar regissören Sergio Leone oss med storm. Allt leder upp till den klassiska fighten i slutet. Tonino Delli Collis foto är i högklass och ger oss svindlande techniscope bilder och ackompanjerad med Ernio Morricones musik gör filmen oförglömlig. Filmen är storslagen och episk, och med ett fantastiskt bildspråk så är denna film kanske den bästa western genom tiderna.
Intressant att notera är att det bara är 3 som är under två timmar, och hälften är över 2 och en halv timme.
-----------------------------------
31. Dr. Strangelove (1964)
Den egentliga titeln är: Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb. Dr. Strangelove är en av de roligaste filmerna i ljuderan. Regissören Stanley Kubrick får oss att garva åt småsaker och paranoida personligheter. Ken Adams scenografi är magnifik och Peter Sellers är otrolig i sina roller. Ett fantastiskt hantverk av en av världens bästa regissörer.
32. The Gold Rush (1925/1942)
Charlie Chaplin sa att detta var filmen han ville folk skulle minnas honom för. Den släpptes två gånger, 1925 och 1942, i 1942 utgåvan hade Chaplin klippt ner filmen lite och lagt på berättarröst. Detta är kanske en av Chaplins mest klassiska verk med många scener som har gått till historien. Filmen är ett perfektionistiskt spektakel som, trots all seriositet, man måste skratta åt.
33. Stalker (1979)
Andrei Tarkovsky är en regissör som ingen annan. I över tio minuter ser vi tre personer gå över en äng och kasta en boll framför sig och vi kan inte blunda. Tarkovsky kan få vad som helst att vara intressant och Stalker är inget undantag. Tarkovsky kastar till oss djupa symboliska meningar och blandar färg med svart-vit vilket gör vår upplevelse av Stalker till en hypnos, en mästerlig hypnos.
34. Fail-Safe (1962)
Fail-Safe är en av de där få filmer som är så spännande att man inte vill blunda, vilket oftast slutar i att tårar börjar komma för att ögonen är så torra. Lumet lyckas på väldigt liten yta berätta något världsomspännande och otroligt spännande. Han underhåller oss med ansikten och personer på ett vackert svart-vit foto och gör det utomordentligt superbt.
35. Jaws (1975)
Innan Star Wars och innan Omen kom Jaws och vi fick för första gången smaka orden ”summer blockbuster” i våra munnar. Och det är en hungrig mun som måste mättas. Jaws är ett spektakulärt äventyr med stora inslag av skräck. Karaktärerna är underhållande och man sitter på nålar filmen igenom. En välplanerad ”movie”, och kanske en av de bästa i sitt slag.
36. The Ten Commandments (1956)
De Tio Budorden är måhända inte Cecil B. Demilles mest välregisserade film och den kanske inte har samma slagkraftiga Charles Heston som i Ben-Hur. Ändå så lyckas Demille att få ihop allting, han visste exakt vad han gjorde och hur han skulle göra det, vad som skulle symbolisera vad och när och hur allt skulle gå till. Med en speltid på 220 minuter så har Demille oss på kroken genom hela filmen och vi önskar att det aldrig tar slut.
37. Dances With Wolves (1990)
Den teatraliska utgåvan av denna film är 181 minuter lång, den version som hamnar på min lista är 236 minuter lång och är Kevin Costners directors cut. Det är ett långsamgående epos med otroligt vackra bilder och starka närporträtt. Kevin Costner arbetade med denna film i över fem år och jag är säker på att vi anser att det var fem välspenderade år.
38. Det Sjunde Inseglet (1957)
Ingmar Bergman fick en liten budget och 35 dagar att på sig att filma denna film, vilket är väldigt lite med en film av denna magnitud. Den har blivit en internationell klassiker och räknas ofta som Bergmans allra bästa film. Det gör jag med.
39. La Dolce Vita (1960)
Federico Fellini var inte bara en av de mest talangfulla italienska regissörerna, han verkade också ha svaret på nästan alla livets frågor men vägrar dela med sig av dem fullt ut. La Dolce Vita är en 174 minuters studie av livet med alla dess skratt, vackra vyer och besvikelser. Det vackra svartvita fotot av Otello Martelli ger den perfekta touchen till en perfekt film.
40. Il buono, il brutto, il cattivo (Den Onde Den Gode Den Fule) (1966)
I tre timmar tar regissören Sergio Leone oss med storm. Allt leder upp till den klassiska fighten i slutet. Tonino Delli Collis foto är i högklass och ger oss svindlande techniscope bilder och ackompanjerad med Ernio Morricones musik gör filmen oförglömlig. Filmen är storslagen och episk, och med ett fantastiskt bildspråk så är denna film kanske den bästa western genom tiderna.
Mina 100 bästa filmer - Plats 50-41....
Listan fortsätter. Förra gången publicerade jag 51-103, nu är det 50-41 som gäller.
Jag tycker det är intressant att dessa filmer kom nästan inom en tio års period mellan sig, förutom 3.
Men ändå 7 av tio är ganska bra och nyfikenheten på om fler filmer på topp 50 kanske kommer vara inom samma tidsperiod är olidlig. Only Time Will Tell...
Listan forstätter då nästa inlägg kommer vara 40-39, men tills dess...
--------------------------------------------------------------
41. Intolerance (1916)
Säkerligen den tidigaste filmen som kommer att dyka upp på listan. D.W Griffith gjorde denna film efter The Birth Of A Nation devis för att svara på kritiken om hans rasistiska åsikter. Resultatet blev spektakulära 177 minuter (den nya digitala versionen är så lång, finns en som är 197 minuter också, som dock inte jag sett) långt, det är en mästerlig studie i tidig kamerateknik och berättande och gör D.W Griffith till en mästare inom stumfilmsperioden.
42. The Conversation (1974)
Francis Ford Coppola fick idén till denna film efter att ha sett Antonionis ”Blow-Up”, och oj vilken film det blev. The Conversation behandlar ljudet extraordinärt och använder samma scen för att skapa en otrolig spänning. Detta är en av Gene Hackmans mer subtila roller och vi sympatiserar med hans ångest. Filmen är en nervkittlande studie av en plågad individ och hans arbete.
43. Amadeus (1984)
Milos Formans regi har alltid verkat torrt för mig och det är tur att han dras till udda karaktärer som fyller torra sanden med vatten. Amadeus är absolut inget undantag. Murray Abraham och Tom Hulce är tillräckligt humoristiska och blödiga för att balansera ut filmen som blir till ett underbart fejkat porträtt av ett musikaliskt geni.
44. The Shining (1980)
Jack Nicholson är oförglömlig i denna film, och intresserar inte Jack så gör Stanley Kubricks regi definitivt det. Stanley lyckas utforska skräckgenren på ett fantastiskt sett. Varje bild vi ser är utstuderad och välplanerad. Ett skrämmande porträtt av ett hus som gör en man galen, eller Stanley får oss att tro det i alla fall?
45. Scener Ur Ett Äktenskap (1973)
Ingmar Bergmans TV-epos som senare kortades ner till en bioversion är 168 minuter lång (bioversionen). Ingmar Bergman lyckas få nästan alla att känna igen sig på ett eller annat sätt i detta relationsdrama. Vare sig filmen framkallar ångest eller en viss lycka så etsar den sig fast och man glömmer den inte. Bergman har kanske aldrig lyckas få två karaktärer att vara så pass intressanta under så lång tid. När filmen är slut orkar man inte mycket mer, den tar luften ur en.
46. Network (1976)
”I’m MAD as hell and I’m not gonna take it anymore.”
Det ryser genom ryggraden blotta tanken på dessa ord. Lumets mästerverk håller otroligt bra idag. Hur medievärlden porträtteras har aldrig varit så skrämmande, påverkande och underhållande som i denna film. Peter Finch och Faye Dunaway är mästerliga och det slår gnistor ända ut till publiken.
47. Alien (1979)
Ridley Scott skapade tillsammans med manusförfattarna Dan O’Bannon och Ronald Shusett en film som skulle influera sci-fi och skräckfilmer långt framöver. Produktionen skapade inte bara en minnesvärd varelse från yttre rymden utan också en mörk och skrämmande stämning som inte har försvunnit sen filmen släpptes. Ett hantverk utan dess like.
48. Aliens (1986)
James Camerons uppföljare kom sju år efter den första Alien. Cameron förnyar varelserna och gör det till något nytt och fräscht. Han skrev manuset redan när Terminator spelades in och bolaget sa att han fick göra uppföljaren om Terminator var en succé. Cameron sa att han vill fokusera mer på ”terror than horror”. Resulatet blev inte bara en av de bästa sci-fi filmerna, utan också en av de bästa actionfilmerna någonsin.
49. Goodfellas (1990)
Martin Scorseses filmatisering av Nicholas Pileggis bok är bland de bästa Maffia-filmer som någonsin gjorts. Filmen kanske inte når höjden av Gudfadern bland filmlistor världen över men det har utan tvekan sin välförtjänta plats i filmhistorian. Filmen ger en otroligt realistisk bild av maffian och vi tvekar inte på en enda sekund på realiteten. Ray Liotta är det perfekta valet som Henry och Robert De Niro är oförglömlig som Jimmy. Filmen är ett äkta hantverk som tål att dyrkas.
50. Matrix (1999)
Larry och Andy Wachowski kommer antagligen inte göra en bättre film än denna. Mästerverket Matrix går att analysera till döds samtidigt som det är en actionfylld popcorn film. Neos kamp mot maskinerna har redan gått till filmhistorian och har efterapas så mycket efter det att lite av glansen har försvunnit från filmen. Matrix kommer dock alltid stå som en milstolpe bland 90-talets filmer, just för att det inte är många filmer som berättar så mycket som Matrix och är på samma gång jävligt underhållande.
Jag tycker det är intressant att dessa filmer kom nästan inom en tio års period mellan sig, förutom 3.
Men ändå 7 av tio är ganska bra och nyfikenheten på om fler filmer på topp 50 kanske kommer vara inom samma tidsperiod är olidlig. Only Time Will Tell...
Listan forstätter då nästa inlägg kommer vara 40-39, men tills dess...
--------------------------------------------------------------
41. Intolerance (1916)
Säkerligen den tidigaste filmen som kommer att dyka upp på listan. D.W Griffith gjorde denna film efter The Birth Of A Nation devis för att svara på kritiken om hans rasistiska åsikter. Resultatet blev spektakulära 177 minuter (den nya digitala versionen är så lång, finns en som är 197 minuter också, som dock inte jag sett) långt, det är en mästerlig studie i tidig kamerateknik och berättande och gör D.W Griffith till en mästare inom stumfilmsperioden.
42. The Conversation (1974)
Francis Ford Coppola fick idén till denna film efter att ha sett Antonionis ”Blow-Up”, och oj vilken film det blev. The Conversation behandlar ljudet extraordinärt och använder samma scen för att skapa en otrolig spänning. Detta är en av Gene Hackmans mer subtila roller och vi sympatiserar med hans ångest. Filmen är en nervkittlande studie av en plågad individ och hans arbete.
43. Amadeus (1984)
Milos Formans regi har alltid verkat torrt för mig och det är tur att han dras till udda karaktärer som fyller torra sanden med vatten. Amadeus är absolut inget undantag. Murray Abraham och Tom Hulce är tillräckligt humoristiska och blödiga för att balansera ut filmen som blir till ett underbart fejkat porträtt av ett musikaliskt geni.
44. The Shining (1980)
Jack Nicholson är oförglömlig i denna film, och intresserar inte Jack så gör Stanley Kubricks regi definitivt det. Stanley lyckas utforska skräckgenren på ett fantastiskt sett. Varje bild vi ser är utstuderad och välplanerad. Ett skrämmande porträtt av ett hus som gör en man galen, eller Stanley får oss att tro det i alla fall?
45. Scener Ur Ett Äktenskap (1973)
Ingmar Bergmans TV-epos som senare kortades ner till en bioversion är 168 minuter lång (bioversionen). Ingmar Bergman lyckas få nästan alla att känna igen sig på ett eller annat sätt i detta relationsdrama. Vare sig filmen framkallar ångest eller en viss lycka så etsar den sig fast och man glömmer den inte. Bergman har kanske aldrig lyckas få två karaktärer att vara så pass intressanta under så lång tid. När filmen är slut orkar man inte mycket mer, den tar luften ur en.
46. Network (1976)
”I’m MAD as hell and I’m not gonna take it anymore.”
Det ryser genom ryggraden blotta tanken på dessa ord. Lumets mästerverk håller otroligt bra idag. Hur medievärlden porträtteras har aldrig varit så skrämmande, påverkande och underhållande som i denna film. Peter Finch och Faye Dunaway är mästerliga och det slår gnistor ända ut till publiken.
47. Alien (1979)
Ridley Scott skapade tillsammans med manusförfattarna Dan O’Bannon och Ronald Shusett en film som skulle influera sci-fi och skräckfilmer långt framöver. Produktionen skapade inte bara en minnesvärd varelse från yttre rymden utan också en mörk och skrämmande stämning som inte har försvunnit sen filmen släpptes. Ett hantverk utan dess like.
48. Aliens (1986)
James Camerons uppföljare kom sju år efter den första Alien. Cameron förnyar varelserna och gör det till något nytt och fräscht. Han skrev manuset redan när Terminator spelades in och bolaget sa att han fick göra uppföljaren om Terminator var en succé. Cameron sa att han vill fokusera mer på ”terror than horror”. Resulatet blev inte bara en av de bästa sci-fi filmerna, utan också en av de bästa actionfilmerna någonsin.
49. Goodfellas (1990)
Martin Scorseses filmatisering av Nicholas Pileggis bok är bland de bästa Maffia-filmer som någonsin gjorts. Filmen kanske inte når höjden av Gudfadern bland filmlistor världen över men det har utan tvekan sin välförtjänta plats i filmhistorian. Filmen ger en otroligt realistisk bild av maffian och vi tvekar inte på en enda sekund på realiteten. Ray Liotta är det perfekta valet som Henry och Robert De Niro är oförglömlig som Jimmy. Filmen är ett äkta hantverk som tål att dyrkas.
50. Matrix (1999)
Larry och Andy Wachowski kommer antagligen inte göra en bättre film än denna. Mästerverket Matrix går att analysera till döds samtidigt som det är en actionfylld popcorn film. Neos kamp mot maskinerna har redan gått till filmhistorian och har efterapas så mycket efter det att lite av glansen har försvunnit från filmen. Matrix kommer dock alltid stå som en milstolpe bland 90-talets filmer, just för att det inte är många filmer som berättar så mycket som Matrix och är på samma gång jävligt underhållande.
Min topp 100 filmer, 51-103...
Denna idé har funnits i mitt huvud i kanske två - tre år, nu har jag äntligen sammanställt en lista.
Denna lista är inte absolut och kommer att ändra på sig under tidens gång men listan håller just nu och om kanske tre år till så gör jag listan igen. Vi får se.
Anledningen till att denna lista inte kommit till tidigare är för att jag, som filmentusiast, inte känt mig mogen att sammanställa en lista förrens nu. Visst önskar jag att jag kunde se om gudfadern och sätta den högre, och kanske se en film som Solaris innan listan formades, men det kommer alltid finnas filmer att se och listan kommer vara i ständig rörelse.
Min första tanke var att göra en topp 50 lista, men urvalet blev stort och filmerna blev fler och fler så listan blev några filmer över 100. I alla fall här kommer plats 51-103.
--------------------------------------------------------------
51. Midnight Cowboy
52. Exorcisten
53. The General
54. Psycho
55. Taxi Driver
56. Metropolis
57. Gentlemens Agreement
58. Seven
59. West Side Story
60. All The Kings Men
61. Doctor Zjivago
62. When Harry Met Sally
63. Dazed And Confused
64. Titanic
65. Der Letzte Mann
66. Twleve Monkeys
67. Harold And Maude
68. Fargo
69. Pulp Fiction
70. Umberto D.
71. Silence Of The Lambs
72. Wizard From Oz
73. The Abyss
74. My Fair Lady
75. No Country For Old Men
76. Ratatouille
77. Offret
78. Barton Fink
79. Spellbound
80. Cube
81. Kabhi Alvida Naa Kehna
82. Meet Me In St. Louis
83. Safety Last
84. Aladdin
85. Lion King
86. Clerks
87. There Will Be Blood
88. Videodrome
89. Atonment
90. Millers Crossing
91. The Game
92. Before Sunrise/Before Sunset
93. Ghost In The Shell
94. Waking Life
95. Truman Show
96. Will Hunting
97. Being There (Welcome Mr. Chance)
98. Battle Royale
99. Pleasantville
100. Wonderful Days
101. Fight Club
102. Zodiac
103. Cykeltjuven
------------------------------------------------------------
Intressant att notera är att No Country For Old Men ligger högre än Både Atonement, Rattatoullie och There Will Be Blood. Filmer som placerades högre på min topp 2007 än No Country. Detta är ett bevis på att listan rör sig och att jag vill välja filmer som kommer hålla längre för mig och filmer jag kommer vilja se om mer om kanske 10 år än filmer som jag blir kort förälskade i.
Denna lista är inte absolut och kommer att ändra på sig under tidens gång men listan håller just nu och om kanske tre år till så gör jag listan igen. Vi får se.
Anledningen till att denna lista inte kommit till tidigare är för att jag, som filmentusiast, inte känt mig mogen att sammanställa en lista förrens nu. Visst önskar jag att jag kunde se om gudfadern och sätta den högre, och kanske se en film som Solaris innan listan formades, men det kommer alltid finnas filmer att se och listan kommer vara i ständig rörelse.
Min första tanke var att göra en topp 50 lista, men urvalet blev stort och filmerna blev fler och fler så listan blev några filmer över 100. I alla fall här kommer plats 51-103.
--------------------------------------------------------------
51. Midnight Cowboy
52. Exorcisten
53. The General
54. Psycho
55. Taxi Driver
56. Metropolis
57. Gentlemens Agreement
58. Seven
59. West Side Story
60. All The Kings Men
61. Doctor Zjivago
62. When Harry Met Sally
63. Dazed And Confused
64. Titanic
65. Der Letzte Mann
66. Twleve Monkeys
67. Harold And Maude
68. Fargo
69. Pulp Fiction
70. Umberto D.
71. Silence Of The Lambs
72. Wizard From Oz
73. The Abyss
74. My Fair Lady
75. No Country For Old Men
76. Ratatouille
77. Offret
78. Barton Fink
79. Spellbound
80. Cube
81. Kabhi Alvida Naa Kehna
82. Meet Me In St. Louis
83. Safety Last
84. Aladdin
85. Lion King
86. Clerks
87. There Will Be Blood
88. Videodrome
89. Atonment
90. Millers Crossing
91. The Game
92. Before Sunrise/Before Sunset
93. Ghost In The Shell
94. Waking Life
95. Truman Show
96. Will Hunting
97. Being There (Welcome Mr. Chance)
98. Battle Royale
99. Pleasantville
100. Wonderful Days
101. Fight Club
102. Zodiac
103. Cykeltjuven
------------------------------------------------------------
Intressant att notera är att No Country For Old Men ligger högre än Både Atonement, Rattatoullie och There Will Be Blood. Filmer som placerades högre på min topp 2007 än No Country. Detta är ett bevis på att listan rör sig och att jag vill välja filmer som kommer hålla längre för mig och filmer jag kommer vilja se om mer om kanske 10 år än filmer som jag blir kort förälskade i.
David Fincher...
Jag har sett alla David Finchers filmer och det är fyra femmor och två treor.
Då han inte vill ha någonting att göra med Alien3, så vet jag inte riktigt om han skulle anse det vara hans film, tror han anser att bolaget förstörde filmen, och att det inte nämns på Quadirolgy utgåvan är lite av en besvikelse. Men ändå så borde han vara en av de mest talangfulla regissörerna i Hollywood idag. Och mycket jämnare och mer engegerande än allas favorit Tim Burton.
David Fincher regisserade musikvideor och då bland annat George Michaels vide 'Freedom 90'.
Tror ändå att Fincher har lite att tacka Alien3 för att den var ändå en liten ingångsport till filmskapandet.
I alla fall så ha nya trailern kommit ut för hans nya film The Curious Case of Benjamin Button och den ser riktigt stilig ut och verkar ha sin egen ton och mystiska känslor. Denna film hoppar upp till den film jag ser fram emot mest just nu. Och den verkar ju komma ut till jul.
Trailern finns bara tillgänglig på Spanska än så länge, men ha så gott:
http://www.cinematical.com/2008/05/23/the-trailer-everyone-keeps-talking-about/
Då han inte vill ha någonting att göra med Alien3, så vet jag inte riktigt om han skulle anse det vara hans film, tror han anser att bolaget förstörde filmen, och att det inte nämns på Quadirolgy utgåvan är lite av en besvikelse. Men ändå så borde han vara en av de mest talangfulla regissörerna i Hollywood idag. Och mycket jämnare och mer engegerande än allas favorit Tim Burton.
David Fincher regisserade musikvideor och då bland annat George Michaels vide 'Freedom 90'.
Tror ändå att Fincher har lite att tacka Alien3 för att den var ändå en liten ingångsport till filmskapandet.
I alla fall så ha nya trailern kommit ut för hans nya film The Curious Case of Benjamin Button och den ser riktigt stilig ut och verkar ha sin egen ton och mystiska känslor. Denna film hoppar upp till den film jag ser fram emot mest just nu. Och den verkar ju komma ut till jul.
Trailern finns bara tillgänglig på Spanska än så länge, men ha så gott:
http://www.cinematical.com/2008/05/23/the-trailer-everyone-keeps-talking-about/
Summer Movies...
De fem filmerna jag mest ser fram emot i sommar (vi pratar 'movies' inte 'films'):
5. Speed Racer
Wachowski är tillbaka och det verkar vara en tugummiladdad bilrace. Färglatt, poppigt och familjevänligt.
Kanske inte blir den bästa filmen men ska bli intressant att se.
4. Indiana Jones: Kingdom of the Crystal Skull
Vad kan jag säga.
3. The Hulk
Ska bli intressant att se vad Ed Norton kan göra med Hulken.
2. Wall-E
Det som är så bra med Pixar är att de verkligen bryr sig om sina karaktärer.
Med Wall-E så verkar det som att de älskar honom, han går fram med Luxor Jr. i början och är älskvärd från första sekund. Sägs också att de första 40 minuterna är utan dialog. Mums.
1. Batman: The Dark Knight
Borde egentligen förbjudas att sätta på såna här listor men här är den.
Trailern ser riktigt snygg ut, Batman Begins var otroligt bra och det verkar som om Ledger kan leva upp till Jokern. Time will tell.
5. Speed Racer
Wachowski är tillbaka och det verkar vara en tugummiladdad bilrace. Färglatt, poppigt och familjevänligt.
Kanske inte blir den bästa filmen men ska bli intressant att se.
4. Indiana Jones: Kingdom of the Crystal Skull
Vad kan jag säga.
3. The Hulk
Ska bli intressant att se vad Ed Norton kan göra med Hulken.
2. Wall-E
Det som är så bra med Pixar är att de verkligen bryr sig om sina karaktärer.
Med Wall-E så verkar det som att de älskar honom, han går fram med Luxor Jr. i början och är älskvärd från första sekund. Sägs också att de första 40 minuterna är utan dialog. Mums.
1. Batman: The Dark Knight
Borde egentligen förbjudas att sätta på såna här listor men här är den.
Trailern ser riktigt snygg ut, Batman Begins var otroligt bra och det verkar som om Ledger kan leva upp till Jokern. Time will tell.
Iron Man!
Såg Iron Man igår. Känns jäkligt skönt att se en fräsch superhjältefilm.
Ljudet är bland det bästa vi hört på länge, det är klart och perfekt mixat. Var tvungen att vända mig om flera gånger för att se om det var någon bakom mig, tills jag kom på att det var filmen som låter.
Robert Downey Jr. har gjort honom både intressant och modern.
It's cool down to the core. Se den!
Ida tar exempel från Iron Man
Försökte lägga upp bilderna i bloggen men bloggen vill inte acceptera.
Lägger in länken istället.
Teaser postern:
http://www.comingsoon.net/nextraimages/ironmanteaserposter.jpg
Namnet Iron Man syns knappt, man ser bara en del av kostymen. Datumet är viktigare än titeln.
Allt detta är typiskt för en teaser poster.
Den senare postern:
http://superherohype.com/nextraimages/ironmanintl.jpg
Titeln Iron man syns klokt och tydligt. Postern säljer stjärnorna (vilket teaser postern kan göra också) och har en mer utförlig look. Vi får se mer av kostymen och personerna som spelar med i filmen.
Ljudet är bland det bästa vi hört på länge, det är klart och perfekt mixat. Var tvungen att vända mig om flera gånger för att se om det var någon bakom mig, tills jag kom på att det var filmen som låter.
Robert Downey Jr. har gjort honom både intressant och modern.
It's cool down to the core. Se den!
Ida tar exempel från Iron Man
Försökte lägga upp bilderna i bloggen men bloggen vill inte acceptera.
Lägger in länken istället.
Teaser postern:
http://www.comingsoon.net/nextraimages/ironmanteaserposter.jpg
Namnet Iron Man syns knappt, man ser bara en del av kostymen. Datumet är viktigare än titeln.
Allt detta är typiskt för en teaser poster.
Den senare postern:
http://superherohype.com/nextraimages/ironmanintl.jpgTiteln Iron man syns klokt och tydligt. Postern säljer stjärnorna (vilket teaser postern kan göra också) och har en mer utförlig look. Vi får se mer av kostymen och personerna som spelar med i filmen.
Affischer...
Det är synd att jag har ett sne´tak hemma i mitt rum för då har jag svåprt att sätta upp affischer.
Jag sorterade affischerna här på bion förra veckan och fick då se några ritktiga läckerheter.
Ingen har väl missat Teaserpostern till nya Indiana Jones filmen?
Teaser postern till Iron Man är också snygg, samt till Mamma Mia.
Varför är teserposterna ofta snyggare än den som kommer senare.
Är de för att de bara vill sälja namnet eller logon, och i den vevan gör namnet eller logon stora pampiga och framförallt mystiska?
De vill inte avslöja för mycket helt enkelt och gör postern till en teaser - retning helt enkelt.
Ser framm emot pixars nya Wall-E. Tror högt om den och jag lovordar Pixar som en av de bolagen som engegerar sig i vad de gör och vet vad en bra film är. De kanske inte gör den bästa filmen konstant, men de vet om det också.
Jag sorterade affischerna här på bion förra veckan och fick då se några ritktiga läckerheter.
Ingen har väl missat Teaserpostern till nya Indiana Jones filmen?
Teaser postern till Iron Man är också snygg, samt till Mamma Mia.
Varför är teserposterna ofta snyggare än den som kommer senare.
Är de för att de bara vill sälja namnet eller logon, och i den vevan gör namnet eller logon stora pampiga och framförallt mystiska?
De vill inte avslöja för mycket helt enkelt och gör postern till en teaser - retning helt enkelt.
Ser framm emot pixars nya Wall-E. Tror högt om den och jag lovordar Pixar som en av de bolagen som engegerar sig i vad de gör och vet vad en bra film är. De kanske inte gör den bästa filmen konstant, men de vet om det också.
Trött...
Men MAX PAYNE har börjat spelas in, Whalberg spelar MAx och Mila Kunis Mona.
Mona är en sexig figur och hoppas Kunis kan lva upp till den hårdmjuka tjejen.
Och hoppas Whalberg lyckas fånga mörkret och desperationen i Max...
Mona är en sexig figur och hoppas Kunis kan lva upp till den hårdmjuka tjejen.
Och hoppas Whalberg lyckas fånga mörkret och desperationen i Max...
Oscar och Lite Ångest...
Jag har lite sommarångest just nu, för er som inte vet vad sommarångest är så är det då man känner sig utelämnad från någonting som inte finns, man känner att något händer som inte händer. Detta händer när det börjar bli ljust ute och varmare, då börjar man känna att folk går ut på kvällarna och man tror att folk gör något kul och givande, när man vet att de inte gör något man hellre skulle vilja göra. Sommarångest är bland de jobbigare.
I alla fall så läste jag Ebert recension på en film från -62, "Whatever happened to baby Jane?" och då skriver han detta:
"Davis (1908-1989) had a more suitable image in her next-to-last film, the touching "The Whales of August" (1987), where she and Griffith's silent star Lillian Gish (1893-1993) played sisters. It, too, gave rise to an anecdote. Its director, Lindsay Anderson, told me that one day he said, "Miss Gish, you have just given me a perfect close-up." Davis observed, "She should. The bitch invented 'em.""
Lillian Gish var stjärnan till filmer som Broken Blossoms och Birth Of A Nation och flera kortfilmer innan det som gjordes av D.W Griffith.
I alla fall avr oscarsgalan bland de bättre på senare år, underhållande och Stewart höll galan flytande och klarade sig ritktigt bra. Tror att alla ville anstränga sig lite extra nu efter strejken. Gil Cates borde hoppa av. Faktum är att jag tror de måste byta folk och få upp ett nytt engemang i galan, känns som om alla börjar bli lite trötta.
Bra filmer vann och det var överraskande, trodde faktiskt på mindre bra filmer och jag fick nog fler rätt på Tycker än Tror i mina tippningar, men allt som allt 13 rätt på tippningarna på min blogg och det är inte fy skam, det är runt 66% i alla fall.
Allt som allt en underhållande gala.
I alla fall så läste jag Ebert recension på en film från -62, "Whatever happened to baby Jane?" och då skriver han detta:
"Davis (1908-1989) had a more suitable image in her next-to-last film, the touching "The Whales of August" (1987), where she and Griffith's silent star Lillian Gish (1893-1993) played sisters. It, too, gave rise to an anecdote. Its director, Lindsay Anderson, told me that one day he said, "Miss Gish, you have just given me a perfect close-up." Davis observed, "She should. The bitch invented 'em.""
Lillian Gish var stjärnan till filmer som Broken Blossoms och Birth Of A Nation och flera kortfilmer innan det som gjordes av D.W Griffith.
I alla fall avr oscarsgalan bland de bättre på senare år, underhållande och Stewart höll galan flytande och klarade sig ritktigt bra. Tror att alla ville anstränga sig lite extra nu efter strejken. Gil Cates borde hoppa av. Faktum är att jag tror de måste byta folk och få upp ett nytt engemang i galan, känns som om alla börjar bli lite trötta.
Bra filmer vann och det var överraskande, trodde faktiskt på mindre bra filmer och jag fick nog fler rätt på Tycker än Tror i mina tippningar, men allt som allt 13 rätt på tippningarna på min blogg och det är inte fy skam, det är runt 66% i alla fall.
Allt som allt en underhållande gala.
Mina gissningar Oscar 2008...
Här kommer mina gissningar till Oscarsgalan 2008.
Både vad jag tycker och tror.
Performance by an actor in a leading role
George Clooney - "Michael Clayton"
Daniel Day-Lewis - "There Will Be Blood" [Tror och Tycker]
Johnny Depp - "Sweeney Todd The Demon Barber of Fleet Street"
Tommy Lee Jones - "In the Valley of Elah"
Viggo Mortensen - "Eastern Promises"
Daniel Day-Lewis och det är inget snack om saken han är den bästa bland de nominerade och gör ett otroligt porträtt och lyckas hålla en 2 timmar och 40 minuter film igång nästan helt själv.
Performance by an actor in a supporting role
Casey Affleck - "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford"
Javier Bardem - "No Country for Old Men" [tror och tycker]
Philip Seymour Hoffman - "Charlie Wilson's War"
Hal Holbrook - "Into the Wild"
Tom Wilkinson - "Michael Clayton"
Javier är slående och fantastisk.
Performance by an actress in a leading role
Cate Blanchett - "Elizabeth: The Golden Age"
Julie Christie - "Away from Her" [tror]
Marion Cotillard - "La Vie en Rose"
Laura Linney - "The Savages"
Ellen Page - "Juno" [tycker]
Ellen lyckas hålla uppe en film riktigt bra och jag hoppas en yngre vinner. Dock så tror jag Julie, hon är duktig och har åldern och erfarenheten, hon har också snyltas på en oscar några gånger.
Performance by an actress in a supporting role
Cate Blanchett - "I'm Not There" [tycker och tror]
Ruby Dee - "American Gangster"
Saoirse Ronan - "Atonement"
Amy Ryan - "Gone Baby Gone"
Tilda Swinton - "Michael Clayton"
Här är det som svårast, Ronan för Atonemnt har ingen chans. Ryan har tagit hem priser och kanske kommer göra det, jury kanske vill att Swinton ska få det. Annars tror jag den största fajten är mellan Dee och Blanchett. Blanchett får ingen för Elizabeth och får en här istället.
Best animated feature film of the year
"Persepolis" - Marjane Satrapi and Vincent Paronnaud
"Ratatouille" - Brad Bird [tycker och tror]
"Surf's Up" - Ash Brannon, Chris Buck
Persepolis verkar bra men Råttan är nominerad I andra kategorier och har hjärtat på rätta stället.
Achievement in art direction
"American Gangster" - Arthur Max, Beth A. Rubino
"Atonement" - Sarah Greenwood, Katie Spencer
"The Golden Compass" - Dennis Gassner, Anna Pinnock
"Sweeney Todd The Demon Barber of Fleet Street" - Dante Ferretti, Francesca Lo Schiavo [tror]
"There Will Be Blood" - Jack Fisk, Jim Erickson [tycker]
Tror att Sweeney tar hem det. Men oljemiljön är oslagbar i There Will Be Blood.
Achievement in cinematography
"The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford" - Roger Deakins
"Atonement" - Seamus McGarvey
"The Diving Bell and the Butterfly" - Janusz Kaminski
"No Country for Old Men" - Roger Deakins
"There Will Be Blood" - Robert Elswit [tycker och tror]
Kan bli No Country här också, men There Will Be Blood har superbt foto och är andra favoriten bland experterna. Tror att There Will Be Blood tar hem den.
Achievement in costume design
"Across the Universe" - Albert Wolsky
"Atonement" - Jacqueline Durran [tycker & tror]
"Elizabeth: The Golden Age" - Alexandra Byrne
"La Vie en Rose" - Marit Allen
"Sweeney Todd The Demon Barber of Fleet Street" - Colleen Atwood
Den borde få något och detta är något.
Achievement in directing
"The Diving Bell and the Butterfly" - Julian Schnabel
"Juno" - Jason Reitman
"Michael Clayton" - Tony Gilroy
"No Country for Old Men" - Joel Coen, Ethan Coen [tycker och tror]
"There Will Be Blood" - Paul Thomas Anderson
Borde vara dem och ingenting annat. De enda som har varit med tillräckligt länge och inte fått någon.
Best documentary feature
"No End in Sight" - Charles Ferguson and Audrey Marrs [tror]
"Operation Homecoming: Writing the Wartime Experience" - Richard E. Robbins
"Sicko" - Michael Moore, Meghan O'Hara [tycker]
"Taxi to the Dark Side" - Alex Gibney and Eva Orner
"War/Dance" - Andrea Nix Fine, Sean Fine
Tycker fortfarande att Moore borde få en oscar till. Han är bland de bästa. Men ändå så tror jag den politiska dokumentären om irakkriget tar hem det, den är viktigare.
Best documentary short subject
"Freeheld" Cynthia Wade, Vanessa Roth
"La Corona (The Crown)" - Amanda Micheli, Isabel Vega
"Salim Baba" Tim Sternberg, Francisco Bello
"Sari's Mother" - James Longley [tror]
Achievement in film editing
"The Bourne Ultimatum" - Christopher Rouse [Tycker]
"The Diving Bell and the Butterfly" - Juliette Welfling
"Into the Wild" - Jay Cassidy
"No Country for Old Men" - Roderick Jaynes [tror]
"There Will Be Blood" - Dylan Tichenor
Bourne är riktigt snyggt planerad och klippt. Men No Country tar antagligen hem den, inte helt oförtjänt.
Best foreign language film of the year
"Beaufort" från Israel
"The Counterfeiters" från Austria [tror]
"Katyn" från Poland
"Mongol" från Kazakhstan
"12″ från Russia
Achievement in makeup
"La Vie en Rose" - Didier Lavergne, Jan Archibald [tror]
"Norbit" - Rick Baker, Kazuhiro Tsuji
"Pirates of the Caribbean: At World's End" - Ve Neill, Martin Samuel
Vet inte riktigt vad jag tycker, men jag tror definitivt att La Vie En Rose tar hem det, och inte heller det helt oförtjänt.
Achievement in music written for motion pictures (Original score)
"Atonement" - Dario Marianelli [tycker och tror]
"The Kite Runner" - Alberto Iglesias
"Michael Clayton" - James Newton Howard
"Ratatouille" - Michael Giacchino
"3:10 to Yuma" - Marco Beltrami
Lyssna på den och hör.
Achievement in music written for motion pictures (Original song)
"Falling Slowly" från "Once" - Glen Hansard, Marketa Irglova [tycker och tror]
"Happy Working Song" från "Enchanted" - Alan Menken, Stephen Schwartz
"Raise It Up" från "August Rush"
"So Close" från "Enchanted" - Alan Menken, Stephen Schwartz
"That's How You Know" från "Enchanted" - Alan Menken, Stephen Schwartz
Tror att Enchanted sångarna fösvinner och Once tar hem det.
Best motion picture of the year
"Atonement"
"Juno"
"Michael Clayton"
"No Country for Old Men" [tror]
"There Will Be Blood"
Svårt, jag tyckte om alla detta år och alla är klara femmor förutom Michael Clayton. There Will Be Blood vill jag nästan hellre ska få den men No Country förtjänar den också. Juno får den inte hur mycket man än önskar.
Best animated short film
"I Met the Walrus"
"Madame Tutli-Putli"
"Même Les Pigeons Vont au Paradis (Even Pigeons Go to Heaven)" [tycker och tror]
"My Love (Moya Lyubov)"
"Peter & the Wolf"
Har bara sett lite av vissa, men sett Madame och Pigeons, vilka också ska vara de starkare. Pigeons är riktigt härlig.
Best live action short film
"At Night" [tror]
"Il Supplente (The Substitute)"
"Le Mozart des Pickpockets (The Mozart of Pickpockets)"
"Tanghi Argentini"
"The Tonto Woman"
Achievement in sound editing
"The Bourne Ultimatum"
"No Country for Old Men" [tror]
"Ratatouille"
"There Will Be Blood"
"Transformers"
Achievement in sound mixing
"The Bourne Ultimatum"
"No Country for Old Men"
"Ratatouille"
"3:10 to Yuma"
"Transformers" [tror]
Achievement in visual effects
"The Golden Compass"
"Pirates of the Caribbean: At World's End"
"Transformers" [tror]
Adapted screenplay
"Atonement" - Christopher Hampton
"Away from Her" - Sarah Polley
"The Diving Bell and the Butterfly" - Ronald Harwood
"No Country for Old Men" - Joel Coen & Ethan Coen [tror]
"There Will Be Blood" - Paul Thomas Anderson
Kan inte saga mer än så. Borde få den helt enkelt.
Original screenplay
"Juno" - Diablo Cody [tycker och tror]
"Lars and the Real Girl" - Nancy Oliver
"Michael Clayton" - Tony Gilroy
"Ratatouille" - Brad Bird, Jan Pinkava, Jim Capobianco, Brad Bird
"The Savages" - by Tamara Jenkins
Ex strippan tar givet hem den.
Hyllning Till De Döda...
Något jag ser fram emot varje oscarsgala är de filmskapare som gått bort över året och hyllas på oscarsgalan.
Känns som om filmen har förlorat tre viktiga skapare.
Självklart så har vi Ingmar Bergman, vilket ska bli intressant och se hur hans minnesbilder ser ut på galan.
Heath Ledger som jag skrev om tidigare.
Och Roy Scheider som självklart var med i filmer som Jaws, French Connection och min personliga favorit All That Jazz som är väldigt underskattad i vissa ögon.
Han har gjort fler filmer som The Rainmaker och The Naked Lunch och har alltid varit en favorit för mig bland 70-talsfilmerna.
Dagarna går närmare mot den stora galan.
Känns som om filmen har förlorat tre viktiga skapare.
Självklart så har vi Ingmar Bergman, vilket ska bli intressant och se hur hans minnesbilder ser ut på galan.
Heath Ledger som jag skrev om tidigare.
Och Roy Scheider som självklart var med i filmer som Jaws, French Connection och min personliga favorit All That Jazz som är väldigt underskattad i vissa ögon.
Han har gjort fler filmer som The Rainmaker och The Naked Lunch och har alltid varit en favorit för mig bland 70-talsfilmerna.
Dagarna går närmare mot den stora galan.
Heath Avliden...
Det brukar inte vara min stil att uppdatera bloggen så nära inpå men måste säga i alla fall nämna några ord om Heath Ledgers död. När jag läste rubriken på bloggywood.se så trodde jag inte på det först. Jag menar sånt brukar inte hända. Men jepp det är sant. Han har hittats död vid sängkanten och en utskriven medecin ligger bredvid. De vet inte vad som hänt än, om det var själmord eller inte.
Jag har sett fem av hans filmer men ser fram emot I'm Not There och självklart Batman: Dark Knight som kommer ut 2008 och som han precis har filmat klart.
Brokeback är hans mest minnesvärda roll och en film jag inte kan rekommendera tillräckligt, den bästa 2005.
Rest In Peace...
Jag har sett fem av hans filmer men ser fram emot I'm Not There och självklart Batman: Dark Knight som kommer ut 2008 och som han precis har filmat klart.
Brokeback är hans mest minnesvärda roll och en film jag inte kan rekommendera tillräckligt, den bästa 2005.
Rest In Peace...
Oscars Nomineringarna 2008...
Måste ju nämna något om oscars nomineringarna som släpptes idag.
Själv fann jag några överraskningar som jag inte hade förväntat mig men annars var det bra filmer som blev nominerade.
Best motion picture of the year
Atonement
Juno
Michael Clayton
No Country for Old Men
There Will Be Blood
Jag förväntade mig inte att Michael Clayton faktiskt skulle få så många nomineringar, hela 7 stycken och i de tyngre kategorierna också. Juno lär inte vinna, Oscar tycker inte om komedier så jättemycket. Tror inte på Atonement heller den öppnade dåligt i USA, har 7 nomineringar och ingen till Knightley eller McAvoy. Tror det blir starkast mellan No Country eller PT Andersons There Will Be Blood. Men ska se alla filmer och komma tillbaks.
Performance by an actor in a leading role
George Clooney - Michael Clayton
Daniel Day-Lewis - There Will Be Blood
Johnny Depp - Sweeney Todd The Demon Barber of Fleet Street
Tommy Lee Jones - In the Valley of Elah
Viggo Mortensen - Eastern Promises
Ingen nominering för No Country, Tommy Lee fick istället för sin roll i Haggis Valley vilket var lite överraskande. Satsar nästan allt jag har på Day-Lewis, om inte Clooney får något tröstpris. Eller något dolt samlingpris för Tommy Lee.
Performance by an actor in a supporting role
Casey Affleck - The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
Javier Bardem - No Country for Old Men
Philip Seymour Hoffman - Charlie Wilsons War
Hal Holbrook - Into the Wild
Tom Wilkinson - Michael Clayton
Javier, och jag undrar om någon annan har någon chans. Antingen tror jag så högt om No Country eller så har jag rätt. Javier har det varit snack om länge så. Även om det tisslas om Affleck så tror jag inte det.
Performance by an actress in a leading role
Cate Blanchett - Elizabeth: The Golden Age
Julie Christie - Away from Her
Marion Cotillard - La Vie en Rose
Laura Linney - The Savages
Ellen Page - Juno
Julie Christie trot jag högst på. Cate fick två nomineringar. Ellen är för ung och för komedi. Linney är dock inte helt struken och Marion kan ta hem den också.
Performance by an actress in a supporting role
Cate Blanchett - Im Not There
Ruby Dee - American Gangster
Saoirse Ronan - Atonement
Amy Ryan - Gone Baby Gone
Tilda Swinton - Michael Clayton
Hade gärna sett Blanchett fått den här och det är henne jag för tillfället trot högst på. Också en ketegori jag kan återkomma till.
Best animated feature film of the year
Persepolis - Marjane Satrapi and Vincent Paronnaud
Ratatouille - Brad Bird
Surfs Up - Ash Brannon, Chris Buck
Ratatouille tar hem den, den blev den enda av de tre att vara nominerade i annan kategori. Simpsons The Movie blev utan, synd.
-----------------------------------------
Tar en liten snabb summering av de andra väsentliga kategorierna. lite snabbt.
Alla nomineringarna går att hitta på oscars.com.
Foto tror jag får Diving Bell And The Butterfly eller Atonement. Kan finnas chans för No Country också.
Vinner inte Anderson bästa film för There Will Be Blood så vinner Cohen. Vinner Cohen för bästa film så vinner Anderson bästa regi.
Moore nominerad igen för Sicko (vilken jag tyckte om), ingen nominering för King Of Kong (man kunde ju hoppas).
Bourne Ultimatum är nominerad i tre kategorier vilket den förtjänar och jag hoppas den vinner för ljudet. Klippningen var riktigt bra i den filmen men tror inte den har någon chans emot de andra som är i samma kategori.
Tekninskt sett så är det 60% chans att Enchanted vinner för bästa orginalsång då den är nominerad tre gånger i den kategorin.
Orginal Manus går till Juno och Manus baserat på annan förlaga går till No Country (vilket också kan göra att de förlorar bästa film).
Överraskningar är att Norbit ens är med i dessa sammanhang och att Juno fick för bästa regissör, vilket kanske ökar Junos chans.
Återkommer när det börjar dra ihop sig och ger mina tippningar i alla kategorier.
Själv fann jag några överraskningar som jag inte hade förväntat mig men annars var det bra filmer som blev nominerade.
Best motion picture of the year
Atonement
Juno
Michael Clayton
No Country for Old Men
There Will Be Blood
Jag förväntade mig inte att Michael Clayton faktiskt skulle få så många nomineringar, hela 7 stycken och i de tyngre kategorierna också. Juno lär inte vinna, Oscar tycker inte om komedier så jättemycket. Tror inte på Atonement heller den öppnade dåligt i USA, har 7 nomineringar och ingen till Knightley eller McAvoy. Tror det blir starkast mellan No Country eller PT Andersons There Will Be Blood. Men ska se alla filmer och komma tillbaks.
Performance by an actor in a leading role
George Clooney - Michael Clayton
Daniel Day-Lewis - There Will Be Blood
Johnny Depp - Sweeney Todd The Demon Barber of Fleet Street
Tommy Lee Jones - In the Valley of Elah
Viggo Mortensen - Eastern Promises
Ingen nominering för No Country, Tommy Lee fick istället för sin roll i Haggis Valley vilket var lite överraskande. Satsar nästan allt jag har på Day-Lewis, om inte Clooney får något tröstpris. Eller något dolt samlingpris för Tommy Lee.
Performance by an actor in a supporting role
Casey Affleck - The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
Javier Bardem - No Country for Old Men
Philip Seymour Hoffman - Charlie Wilsons War
Hal Holbrook - Into the Wild
Tom Wilkinson - Michael Clayton
Javier, och jag undrar om någon annan har någon chans. Antingen tror jag så högt om No Country eller så har jag rätt. Javier har det varit snack om länge så. Även om det tisslas om Affleck så tror jag inte det.
Performance by an actress in a leading role
Cate Blanchett - Elizabeth: The Golden Age
Julie Christie - Away from Her
Marion Cotillard - La Vie en Rose
Laura Linney - The Savages
Ellen Page - Juno
Julie Christie trot jag högst på. Cate fick två nomineringar. Ellen är för ung och för komedi. Linney är dock inte helt struken och Marion kan ta hem den också.
Performance by an actress in a supporting role
Cate Blanchett - Im Not There
Ruby Dee - American Gangster
Saoirse Ronan - Atonement
Amy Ryan - Gone Baby Gone
Tilda Swinton - Michael Clayton
Hade gärna sett Blanchett fått den här och det är henne jag för tillfället trot högst på. Också en ketegori jag kan återkomma till.
Best animated feature film of the year
Persepolis - Marjane Satrapi and Vincent Paronnaud
Ratatouille - Brad Bird
Surfs Up - Ash Brannon, Chris Buck
Ratatouille tar hem den, den blev den enda av de tre att vara nominerade i annan kategori. Simpsons The Movie blev utan, synd.
-----------------------------------------
Tar en liten snabb summering av de andra väsentliga kategorierna. lite snabbt.
Alla nomineringarna går att hitta på oscars.com.
Foto tror jag får Diving Bell And The Butterfly eller Atonement. Kan finnas chans för No Country också.
Vinner inte Anderson bästa film för There Will Be Blood så vinner Cohen. Vinner Cohen för bästa film så vinner Anderson bästa regi.
Moore nominerad igen för Sicko (vilken jag tyckte om), ingen nominering för King Of Kong (man kunde ju hoppas).
Bourne Ultimatum är nominerad i tre kategorier vilket den förtjänar och jag hoppas den vinner för ljudet. Klippningen var riktigt bra i den filmen men tror inte den har någon chans emot de andra som är i samma kategori.
Tekninskt sett så är det 60% chans att Enchanted vinner för bästa orginalsång då den är nominerad tre gånger i den kategorin.
Orginal Manus går till Juno och Manus baserat på annan förlaga går till No Country (vilket också kan göra att de förlorar bästa film).
Överraskningar är att Norbit ens är med i dessa sammanhang och att Juno fick för bästa regissör, vilket kanske ökar Junos chans.
Återkommer när det börjar dra ihop sig och ger mina tippningar i alla kategorier.
Bästa Filmer 2007...
När jag satt och funderade på denna lista så trodde jag att den skulle vara svår att sätta ihop, men ju mer jag tänkte på det så blev det bara lättare och här kommer de fem bästa filmerna 2007:
5. Rattatoullie
En riktigt bra animerad film från Pixar. Den är rolig, framför sitt budskap och är väldigt lekfull.
Hade ritkigt roligt på denna film och njöt nästan varenda sekund av den.
4. No Country For Old Men
Har egentligen inte släpps i Sverige än men är grymt bra, en mognare våldsfilm. Den är djup och subtil. Lite musik och små verktyg från skådespelarna gör att nästan varje klipp i denna film utmålar sig som en tavla. Lite rörelse om en lännmördare. Bra skådespelerier och ritkigt bra regi.
3. The King Of Kong - A Fistful of Quarters
En riktigt bra dokumentär komedi om en person som ska slå rekordet i Donkey Kong. Mycket insider info om tv-spels orginisationer och subtila politiska budskap. Helt enkelt en nöjes berg och dalbana som är omöjlig att njuta av vare sig man är intresserad av TV-spel eller inte. Många underbara scener med personer och hela familjer.
2. Zodiac
David Finchers nya film är inte lika bra som Seven eller Foght Club men slår ändå höjder och man är fullt engagerad i varje scen. I två och en halv timme sitter man som på nålar. En höjdare.
1. Atonement (Försoning)
Inte den bästa regin, manus eller skådepspelar prestationer. Men den håller och klarar alla tre galant, och inte nog med det så är fotot det vackraste jag sett på länge. En riktigt fin film med Kiera Knightley som är väl värd att se.
Jag själv är som många kanske vet en sucker för vackert foto. Allt i denna film fungerar perfekt. Ett måste ses.
------------------------------------------------
Nu måste jag också påpeka att jag inte sett filmer som Juno, Once, There Will Be Blood, Michael Clayton, Away From Her, The Diving Bell And The Butterfly, Rescue Dawn och I'm Not There som kankse också skulle kunna sättas på denna lista.
Såna filmer som skulle kunna gjort listan men inte gjorde det är:
The Bourne Ultimatum, en riktigt bra sista del i en trilogi av Greengrass. Inte lika stark som de andra två men står mycket bra på sina egna ben ändå. Fartfylld med tappa andan actionscener.
Grindhouse, och så speciellt Planet Terror som jag bara tycker om mer och mer. Rolig och småhärlig film med Rose McGowan med ett hagelgevärsben. Ett måste ses.
Guilty Pleasure var:
Tranformers, en stor film, smårolig och Bays bästa verk, även om folk inte skulle hålla med mig.
Fantastic Four: Rise Of The Silver Surfer, jag vet, jag vet. Men kan inte låta bli att njuta av Fantastic Fours TV-film kvalité.
Ett mycket bra filmår och hoppas på ett ännu bättre 2008...
5. Rattatoullie
En riktigt bra animerad film från Pixar. Den är rolig, framför sitt budskap och är väldigt lekfull.
Hade ritkigt roligt på denna film och njöt nästan varenda sekund av den.
4. No Country For Old Men
Har egentligen inte släpps i Sverige än men är grymt bra, en mognare våldsfilm. Den är djup och subtil. Lite musik och små verktyg från skådespelarna gör att nästan varje klipp i denna film utmålar sig som en tavla. Lite rörelse om en lännmördare. Bra skådespelerier och ritkigt bra regi.
3. The King Of Kong - A Fistful of Quarters
En riktigt bra dokumentär komedi om en person som ska slå rekordet i Donkey Kong. Mycket insider info om tv-spels orginisationer och subtila politiska budskap. Helt enkelt en nöjes berg och dalbana som är omöjlig att njuta av vare sig man är intresserad av TV-spel eller inte. Många underbara scener med personer och hela familjer.
2. Zodiac
David Finchers nya film är inte lika bra som Seven eller Foght Club men slår ändå höjder och man är fullt engagerad i varje scen. I två och en halv timme sitter man som på nålar. En höjdare.
1. Atonement (Försoning)
Inte den bästa regin, manus eller skådepspelar prestationer. Men den håller och klarar alla tre galant, och inte nog med det så är fotot det vackraste jag sett på länge. En riktigt fin film med Kiera Knightley som är väl värd att se.
Jag själv är som många kanske vet en sucker för vackert foto. Allt i denna film fungerar perfekt. Ett måste ses.
------------------------------------------------
Nu måste jag också påpeka att jag inte sett filmer som Juno, Once, There Will Be Blood, Michael Clayton, Away From Her, The Diving Bell And The Butterfly, Rescue Dawn och I'm Not There som kankse också skulle kunna sättas på denna lista.
Såna filmer som skulle kunna gjort listan men inte gjorde det är:
The Bourne Ultimatum, en riktigt bra sista del i en trilogi av Greengrass. Inte lika stark som de andra två men står mycket bra på sina egna ben ändå. Fartfylld med tappa andan actionscener.
Grindhouse, och så speciellt Planet Terror som jag bara tycker om mer och mer. Rolig och småhärlig film med Rose McGowan med ett hagelgevärsben. Ett måste ses.
Guilty Pleasure var:
Tranformers, en stor film, smårolig och Bays bästa verk, även om folk inte skulle hålla med mig.
Fantastic Four: Rise Of The Silver Surfer, jag vet, jag vet. Men kan inte låta bli att njuta av Fantastic Fours TV-film kvalité.
Ett mycket bra filmår och hoppas på ett ännu bättre 2008...
Jigsaw till Oscarsgalan!
En bra skådespelare ska lyfta upp manuset och filmen till höjder där de inte hade nått utan den skådespelaren.
Är det bara jag som tycker att Tobin Bell ska åtminstone få en nominering i bästa skådespelarkategorin.
Jag vet vad ni tänker, men Tommy Lee Jones och Josh Brolin etc.
Men Tobin Bell som Jigsaw mördaren lyfter upp tortyrporren 'Saw' till höjder filmerna inte hade nått utan honom.
Eller är det bara jag?
Är det bara jag som tycker att Tobin Bell ska åtminstone få en nominering i bästa skådespelarkategorin.
Jag vet vad ni tänker, men Tommy Lee Jones och Josh Brolin etc.
Men Tobin Bell som Jigsaw mördaren lyfter upp tortyrporren 'Saw' till höjder filmerna inte hade nått utan honom.
Eller är det bara jag?
Alla Pratar Om...
Alla pratar om bröderna Cohens nya film 'No Country For Old Men' som blvit utnämnd av New York Film Kritikers samt National Board Of Review för bästa film detta år. Lär bli en stark deltagare för detta årets Oscars Gala.
Alla pratar om 20-åriga Ellen Paiges starka rolltokning i filmen 'Juno' och många har redan prickat in henne som nominerad till bästa skådespelerska tills oscarsgalan.
Alla pratar om manusstrejken i Hollywood och att till och med Oscarsgalan kanske blir inställd, eller kanske inte sedd på TV live. Men att strejken skulle hålla på så länge skulle skapa historia i Hollywood. Även om strejken skulle bli klar en timme innan oscarsgalan så skulle ABC visa det i vanlig ordning.
Alla pratar om Ben Afflecks starka regi i 'Gone Baby Gone' och att filmen kanske har en liten chans att nomineras till bästa film.
Alla pratar om Ben Afflecks släkting Casey Affleck som har haft ett riktigt starkt år i bland annat 'Gone Baby Gone' och inte minst 'The Assasination of Jesse James by the coward Robert Ford' där han är en kandidat till en oscarsnominering för bästa biroll.
Alla pratar om Cate Blanchetts rolltolkning av Bob Dylan i 'Im Not There', kvinnan som spelar Bob Dylan. Kanske pratas det mer i oscars sammanhang om henne i 'Elizabeth' där hon ses som en stark kandidat.
Alla pratar om att Keira Knightley i 'Atonment' och hennes kanske ännu större chans gå hem med guldgubben.
Alla pratar om Josh Brolins starka år med 'No Country For Old Men' och 'American Gangster' där han är en stark kandidat till en nominering i slutet av februari.
Alla pratar om Tim Burtons nya film 'Sweeney Todd' med Johnny Depp och deras chanser att kanske komma in och svepa en guldgubbe eller två.
Alla pratar om Tommy Lee Jones och hans starka rolltolkningar i år med 'In the Valley of Ellah' och 'No Country for Old Men' och att han också är en stark kandidat till guldgubben.
Alla pratar inte om Oscars men många gör det. Jon Stewart ska vara värd (för tredje (förlåt mej, andra) gången) och den där förbaskade Gilbert Cates ska vara producent i år igen, han vill påskynda allt och inte göra det lika långt och underhållande som det var när jag först började titta på oscars galan, vilken var året -97 då Titanic vann Oscar för äbsta film och Billy Crystal var värd. Då kunde det hålla på hur länge som helst och man njöt. Nomineringarna släpps den 23 Januari och det betyder alltså att julen kommer vara en månad för sen...
Alla pratar dock om Heath Legder som jokern i den nya Batman filmen 'A Dark Knight', bilder på han har släppts av Empire och postern för filmen verkar lovande.
Och självklart pratar alla om Indiana Jones 4.
Alla pratar också om Angelina Jolies nakenscen i Beuowolf.
Ingen pratar dock om att jag ska köra upp den 21 december :D
Alla pratar om 20-åriga Ellen Paiges starka rolltokning i filmen 'Juno' och många har redan prickat in henne som nominerad till bästa skådespelerska tills oscarsgalan.
Alla pratar om manusstrejken i Hollywood och att till och med Oscarsgalan kanske blir inställd, eller kanske inte sedd på TV live. Men att strejken skulle hålla på så länge skulle skapa historia i Hollywood. Även om strejken skulle bli klar en timme innan oscarsgalan så skulle ABC visa det i vanlig ordning.
Alla pratar om Ben Afflecks starka regi i 'Gone Baby Gone' och att filmen kanske har en liten chans att nomineras till bästa film.
Alla pratar om Ben Afflecks släkting Casey Affleck som har haft ett riktigt starkt år i bland annat 'Gone Baby Gone' och inte minst 'The Assasination of Jesse James by the coward Robert Ford' där han är en kandidat till en oscarsnominering för bästa biroll.
Alla pratar om Cate Blanchetts rolltolkning av Bob Dylan i 'Im Not There', kvinnan som spelar Bob Dylan. Kanske pratas det mer i oscars sammanhang om henne i 'Elizabeth' där hon ses som en stark kandidat.
Alla pratar om att Keira Knightley i 'Atonment' och hennes kanske ännu större chans gå hem med guldgubben.
Alla pratar om Josh Brolins starka år med 'No Country For Old Men' och 'American Gangster' där han är en stark kandidat till en nominering i slutet av februari.
Alla pratar om Tim Burtons nya film 'Sweeney Todd' med Johnny Depp och deras chanser att kanske komma in och svepa en guldgubbe eller två.
Alla pratar om Tommy Lee Jones och hans starka rolltolkningar i år med 'In the Valley of Ellah' och 'No Country for Old Men' och att han också är en stark kandidat till guldgubben.
Alla pratar inte om Oscars men många gör det. Jon Stewart ska vara värd (för tredje (förlåt mej, andra) gången) och den där förbaskade Gilbert Cates ska vara producent i år igen, han vill påskynda allt och inte göra det lika långt och underhållande som det var när jag först började titta på oscars galan, vilken var året -97 då Titanic vann Oscar för äbsta film och Billy Crystal var värd. Då kunde det hålla på hur länge som helst och man njöt. Nomineringarna släpps den 23 Januari och det betyder alltså att julen kommer vara en månad för sen...
Alla pratar dock om Heath Legder som jokern i den nya Batman filmen 'A Dark Knight', bilder på han har släppts av Empire och postern för filmen verkar lovande.
Och självklart pratar alla om Indiana Jones 4.
Alla pratar också om Angelina Jolies nakenscen i Beuowolf.
Ingen pratar dock om att jag ska köra upp den 21 december :D
Biofilosofi...
Jag arbetade 9 timmar på bion i lördags och satt och tittade på folket som skulle se på filmen/filmerna.
Fick en liten upplysning. När jag går på bio är det något speciellt, jag gör det ofta och man trivs där och känns som hemma. Alla känner inte så dock.
Jag tror att när vanliga "dödliga" går på bio känner dem sig inte som hemma, dem går dit för att ha kul inte för att hitta något mänskligt och "profound".
Fick en liten upplysning. När jag går på bio är det något speciellt, jag gör det ofta och man trivs där och känns som hemma. Alla känner inte så dock.
Jag tror att när vanliga "dödliga" går på bio känner dem sig inte som hemma, dem går dit för att ha kul inte för att hitta något mänskligt och "profound".