Spiderman...
Det är konstigt hur mycket som rinner ut i sanden.
De första minutrarna i Spiderman 3 fick jag flashbacks och sa till mig själv det måste varit två år sedan.
Jag minns nu att det måste varit tre, jag var 17. Minns scenen när han ska stoppa tåget och jag minns fadern och sonen som satt bakom mig, jag minns allt i det ögonblicket. Jag minns också att jag sade till mig själv att jag aldrig kommer glömma detta ögonblick i hela mitt liv.
Det har jag inet gjort heller.
Jag såg Casablanca 20 mars, en Tisdag klockan 17:00, året minns jag inte exakt. Jag minns att jag såg det på min lilla TV uppe i rummet på en inspelad VHS från kvällen innnan.
Jag minns att jag såg Dr. Mabuses Testamente samma dag som jag åkte till Lindesberg för första gången.
Jag minns när jag satt och häpnades över Walk The Line med Kristin, hur hans sångtexter för första gången fick ett ansikte.
Jag minns när jag var jätte liten och gick och såg Bambi med Misael.
Jag minns också att jag såg South Park med Misael, och hur vi skrattade.
Jag minns min allra bästa bioupplevelse, Livets Tåg och hur alla i salongen skrattade och att jag satt bredvid Simon, för vi hade visat en kortfilm innan.
Jag minns när jag såg på Thirteen Ghost med familjen, vi hade hyrt den, filmen var under alla förväntningar.
Jag minns när jag Mullholland Drive med mamma på TV, och hur vi inte fattade någonting.
Jag minns att hela min familj var och såg O, Brother Where Art Thou, jag minns exakt vart vi satt och vad vi sa om filmen efteråt.
Jag minns, jag minns, jag minns...
På filmtipset har jag satt betyg på 1294 filmer, Spiderman 3 inte inräknat.
Säkert 900 hundra av dessa filmer är jag ganska säker på att jag kan säga vart jag såg dem, vad som hände i mitt liv, ungefär när jag såg dem och vilka jag såg de med.
Det är 900 minnen som är ganska väluppbyggda.
Jag märker det att när jag ser filmer som Spiderman eller Matrix, hur lång tid de har följt efter mig. Singing In The Rain och Casablanca är såna filmer också. Finns fler exempel också.
Hur de dyker upp i mina tankar om och om igen, vilken roll de har spelat i mitt vardagliga liv, sättet jag tänker på och hur mycket jag tänker på dem. Jag är 100% säker på att jag spenderat mer tänketid på 2001: en rymdodysse än vad jag spenderat tid med att sett filmen, det är bara ett exempel också.
Spiderman har nu blivit en trilogi som hängt med mig i de perioder som förändrat mig allra mest, ettan när jag mådde dåligt, men förnekade det, då jag gick omkring på ångest utan att veta om det.
Tvåan när Lovisa steg in i livet och förändrade det.
Trean nu när jag tagit mig ur deppression, förhållanden och känns stadig.
Tack Raimi för påminnelsen och för minne som jag aldrig kommer glömma i hela mitt liv, tack.
Jag hoppas att du slutar med Spiderman nu, låt han vila, låt han få ligga ett tag, några år till.
Besök mig igen om 10 år och få mig att inse vad som hänt. När jag är 30, vill jag få en till oförglömlig upplevelse med Spiderman.
De första minutrarna i Spiderman 3 fick jag flashbacks och sa till mig själv det måste varit två år sedan.
Jag minns nu att det måste varit tre, jag var 17. Minns scenen när han ska stoppa tåget och jag minns fadern och sonen som satt bakom mig, jag minns allt i det ögonblicket. Jag minns också att jag sade till mig själv att jag aldrig kommer glömma detta ögonblick i hela mitt liv.
Det har jag inet gjort heller.
Jag såg Casablanca 20 mars, en Tisdag klockan 17:00, året minns jag inte exakt. Jag minns att jag såg det på min lilla TV uppe i rummet på en inspelad VHS från kvällen innnan.
Jag minns att jag såg Dr. Mabuses Testamente samma dag som jag åkte till Lindesberg för första gången.
Jag minns när jag satt och häpnades över Walk The Line med Kristin, hur hans sångtexter för första gången fick ett ansikte.
Jag minns när jag var jätte liten och gick och såg Bambi med Misael.
Jag minns också att jag såg South Park med Misael, och hur vi skrattade.
Jag minns min allra bästa bioupplevelse, Livets Tåg och hur alla i salongen skrattade och att jag satt bredvid Simon, för vi hade visat en kortfilm innan.
Jag minns när jag såg på Thirteen Ghost med familjen, vi hade hyrt den, filmen var under alla förväntningar.
Jag minns när jag Mullholland Drive med mamma på TV, och hur vi inte fattade någonting.
Jag minns att hela min familj var och såg O, Brother Where Art Thou, jag minns exakt vart vi satt och vad vi sa om filmen efteråt.
Jag minns, jag minns, jag minns...
På filmtipset har jag satt betyg på 1294 filmer, Spiderman 3 inte inräknat.
Säkert 900 hundra av dessa filmer är jag ganska säker på att jag kan säga vart jag såg dem, vad som hände i mitt liv, ungefär när jag såg dem och vilka jag såg de med.
Det är 900 minnen som är ganska väluppbyggda.
Jag märker det att när jag ser filmer som Spiderman eller Matrix, hur lång tid de har följt efter mig. Singing In The Rain och Casablanca är såna filmer också. Finns fler exempel också.
Hur de dyker upp i mina tankar om och om igen, vilken roll de har spelat i mitt vardagliga liv, sättet jag tänker på och hur mycket jag tänker på dem. Jag är 100% säker på att jag spenderat mer tänketid på 2001: en rymdodysse än vad jag spenderat tid med att sett filmen, det är bara ett exempel också.
Spiderman har nu blivit en trilogi som hängt med mig i de perioder som förändrat mig allra mest, ettan när jag mådde dåligt, men förnekade det, då jag gick omkring på ångest utan att veta om det.
Tvåan när Lovisa steg in i livet och förändrade det.
Trean nu när jag tagit mig ur deppression, förhållanden och känns stadig.
Tack Raimi för påminnelsen och för minne som jag aldrig kommer glömma i hela mitt liv, tack.
Jag hoppas att du slutar med Spiderman nu, låt han vila, låt han få ligga ett tag, några år till.
Besök mig igen om 10 år och få mig att inse vad som hänt. När jag är 30, vill jag få en till oförglömlig upplevelse med Spiderman.
Kommentarer:
Trackback