High Life...
29/1 - 2007
"As I now move towards the door marked exit I realised that all I ever really liked was to go to the movies.
Naturally sex and art always took prodence over the cinema but nothing ever prove to be as dependeble as the filtering filtering light of moving strip of cellioud that projects past images and voices onto a screen."
Underverk...
Sitter ien lite turistbuss i den Indiska staden Delhi. Utanfgor far olika fordon forbi. Svart att greppa 14 miljoner i en stad.
Sitter pa bussen med MP3-spelare som behagligt spelar musik fran musikalen Chicago.
Tanker pa Kristin och massor med andra personer.
Svart att greppa.
Kristin verkar sa otroligt foralskad och ibland forstar jag inte varfor.
Ibaldn forstar jag inte varfor personer tycker om mig sa mycket.
Det ar otroligt vad en person kan ha for konsekvens pa en annan.
Det ar kanske darfor jag inte ger pengar till tiggare, jag kanner att bara pengar inte ger nagon langvarig lycka. Eller att mitt inflytande inte ligger har.
Undrar varor trad anses som paradis?
"They pave paradise and build a parking lot, took all the trees and put them in a tree museum and charge the people a dollar to go to see them."
Undrar om det har med fastet i jorden att gora?
Kanslan av att se pa tradkronorna har, trots alla bilar och skrap ger en kansla av total frihet.
Trots personerna, traden, templen, och allt sa marker jag att filmen ar det som ligger djupast forankrad i mitt djup. Tanklen pa filmen Chicago pa ett stalle som dett ger mig rysningar.
Det ar bildernas styrka, deras vilja att ses och forandra.
Nogot som bara ar mitt, unikt och ororligt ar min filmsmak. Kanns som det finns sa manga olika kombinationer som det finns manniskor, som religon.
I varje tempel kanns allt sa ostort och lugnt. Som en biograf.
Medan folk tillber Visnhu, Hanuman, Buddha, Jesus, Gud sa dyrkar jag Hitchcock, Bogart, Selznick, Bergman, Fellini och manga fler... De som lyckas berora och forandra mannikors djup...
30/1 - 2007
In the Middle...
Fjarde natten narmar sig med stormsteg Kanns otroligt att vi bara varit har i fyra natter.
Sa mycket att ta till sig.
Taget paminner mycket om sovagnarna jag akte till Pitea.
Ledde Lisa genom nationella museet, Var ganska ointressant.
Pa vagen till taget sa sattes psyket pa prov. Tararna rann faktiskt. Parad och massor med folk. Det varsta var dock Roberts och Kerstis utspel. Satt bara och lyssnade. Har inte sett sant tjafs sen jag var liten. Robert slog till och med Kersti. Kersti grat och Robert hejade pa. Robert hamnade i en del av vagnen och Kersti i en annan. Jag satt i mitten, sitter jamt i mitten. Sen jag var liten, minns tva kompisar som brakade om vem som var bast kompis med mig.
Minns klassen i sexan, ska forsoka ta kontakt med de igen.
31/1 - 2007
Idag testade gud mitt psyke. Brot ihop. Utlosningen var var konflikten mellan Robert och Kersti. Vald far mig att knacka till av nagon anledning. Alla skulle saga sin mening. Pratade ett tag innan jag sprang ut gratandes. Forsta gangen jag sjalvmant sprang ut nar alla ar samlade.
Satt mig pa en balkong och grat till Pancham hittade mig och drog upp mig pa taket. Det ar riktigt vacker dar. Kandes genast lugnare.
Konflikten lostes utan problem i alla fall och allt ar lugnt nu.
Huvudvark hela dagen.
Bor med Petrus ochg litar pa att han visar hansyn trots att han ar lite pedantisk.
Gick vilse i staden.
Kanner inte for att aka tillbaka till skolan langre. Borjar uppskatta min familj, Kristin och tolatterna mera
Matriell tillgang ar nagot som manga indier saknar tror jag. Trots att dem ser gladare ut an manga svenskar.
VILL HA KRISTIN!!!
Ska sova skont nu.
1/2 - 2007
Drom Om Indien...
Vaknade upp i ett dromlikt tillstand.
Med toaletten i tankarna och ljudet ute sa kanns det som om ingen kan leva sa har.
Sag alla lerhyddor igar, kandes otroligt att folk sov i sovsack pa gatan.
Hotellet vi bodde pa i Delhi sov tjanarna uppe pa taket med filtar.
Man accepterar allt och gar vidare, de flesta indier vill inte leva nagonannanstans an i indien.
De som har det daligt hade dalig karma i forra livet och far sota for det nu, verkar som manga tanker sa.
Och med deras rika sprirtuella liv sa har manga ett leende pa lapparna.
Tankar och Annat...
Känns som det finns mindre tid att skriva men mer saker att skriva om.
Känns som om mycket hamnar på is dock.
Känns som att världen är ett töcken just nu.
Personer saknar mig, personer vill att jag ska höra mig, personer vill ha mig i närheten.
Som många kanske inte vet så har jag pratat med Lovisa i telefonen och faktiskt träffat henne en gång efter höstlovet. För er som minns mig på den tidiga tiden så var det en svår tid för mig som lätt passerat förbi de senaste två åren. Kändes bra att träffa henne och prata om gamla tider.
Kristin är underbar. Hon är för underbar och hon vet inte ens om det.
Vinterlovet var underbart att få spendera tid med henne.
Ordet unde
rbar används inte så ofta här som på Gotland, tror det har med åldern att göra.
På ett sätt är det synd men tror det faktiskt mest är bra. Att karaktisera en person som underbar är nästan att sätta personen på en pedestal som någon gång kan rasa, det är som att ha falska förhoppningar.
Jag sätter Kristin på en pedestal, men hon bara kunna krossa den på ytterst få sätt.
Min relation till droger har också blivit mer nära, ibland känns mitt val som nykterist bra, ibland mindre bra. Det är ingen viktig fråga för mig längre. Tycker ofta att det diskuteras för mycket och man lägger för mycket tyngd på drogerna när det är våldet som man borde ska koncentrera sig på.
Säger inte att alkhol är bra utan att det kanske inte behöver vara dåligt för mig (tusen UNF:are kommer att attackera mig, AHHHHHHH!)...
Jaja, sak samma. Som buddhisterna säger "inget är beständigt och om man tror det så är det falsk lycka" ;)... Var på Buddhistföreläsning idag...
Samtidigt som jag sätter Kristin på en pedestal så har jag hittat en styrka inom mig själv som enbart är beroende av mig. Jag börjar känna mig starkare som person och ser mig själv som en helhet, jag vill skapa en lycka och harmoni som är skapad mig och inte beroende av någon annan. Sen att jag är en sådan som trivs bäst i en relation ser jag som ett personlighetsdrag och inte en källa för lycka.
Any Old Wind...
Rummets hyllor och skrivbord är prydligt fyllda med DVD filmer och böcker.
Mycket och ingenting har förändrats sen jag skrev här förut.
Fortfarande samma gamla Jocke, har kommit till insikt med några saker som jag inte förstod förut.
Just nu är jag trött, men vill inte gå och lägga mig mig, klockan är 09:05 när jag skriver detta och börjar 10:30.
Just nu känner jag att jag inte vill ta tag i Engelska C uppgiften, jag hinner knappt stanna upp och tänka, hur ska jag orka ta tag i något jag bara börjat lite på?
Jag vill skriva mer, jag vill tänka mer, men inte för mycket.
Ska försöka att skriva mer i min blogg, börjar bli ett tidsdokument över mitt liv, snart haft det i två år... :P...
Tomhet...
Känslan dämpas. Finns bara vissa saker som kan kännas bättre andra gången än första, som när man t.ex. ser Casablanca, kanske när man här en låt också.
Men åker man en berg-och-dal bana flera gånger om så mister man känslan av första gången.
Samma blir det när man hör att man är en underbar person flera gånger, det avtrubbas. Visst beror det på personen som säger det också, men det blir ändå avtrubbat.
Konstigt, varför söker jag då ibland bekreftälse från personer när jag fått det från så många andra?
Vem...
Hade vorit otroligt underbart att få veta?
Jag har själv ingen aning, men lämna gärna ett meddelande...
Ferlin...
Sitter i Värmland som ska bli mitt hem ett år framöver, känns faktiskt ganska bra trots att jag längtar till Kristin och jag saknar henne jättemycket.
Jag bor i Värmland, i munkfors kommun, på ett ställe som heter Ransäter, fem mil norr ifrån Karlstad.
Geijers heter skolan och jag bor i ett hus med 6 andra personer, en dusch och tre toaletter finns i detta hus.
Trots att skolan ligger mitt i skoagen så trivs jag ganska bra, önskar det hade funnits en affär i närheten men det är sånt man får stå ut med. Kostar 100 kr att att sig tur och retur till Karlstad vilket är allt för mycket pengar.
Undervisningen består mycket av lektioner i lite gymnasiestil, vi har inte riktgit kommit igång än så jag vet inte hur det kommer bli framöver. Dem har ett litet gym här som jag har tränat i två gånger och ska fortsätta med. Har också motionerat en gång men ska försöka att få lite regelbundenhet på det också.
Ska bli intressant att se hur framtiden ter sig...
Tönten Och Slampan...
När jag gick på högstadiet så var jag den konstiga, den som inte passade in någonstans, hade vänner men jag var konstig i vilken grupp jag än var i.
Detta höll i sig till andra året på gymnasiet, när jag började film och fick min första flickvän. Då jag fick min första kyss.
I klassen var jag den som var utomstående, mina vänner var inom UNF.
När hon gjorde slut så förändrade det mitt liv, låg på psyket en vecka ungefär...
Jag blv öppen och social, mer än någonsin. Det var i den här vevan jag tog kontakt med Toveh och Simon, igen... Dem hjälpte mig otroligt...
Jag var tillsammans med Maja ett tag.
När Maja gjorde slut så tog jag det riktigt bra, bättre än vad jag trodde. Men jag bestämde mig för att det inte skulle dra ner mig.
Sen dess har det hänt väldigt många grejor, tills en dag insåg jag att jag faktiskt älskade henne. Kristin alltså. Visst hade jag tänkt på hur folk skulle reagera och igår när Kim fick reda på det kändes det som om han fick en chock...
Jag såg problemen ett tag men sen insåg jag, jag känner så här, skit i de andra, så jag gjorde det...
Ingen kommer någonsin förstå sig på vad jag gått igenom med det här med Kristin, ingen kan någon förstå"vad jag känner och min och Kristins relation, så jag vill bara att ni håller tyst...
Jag är som lyckligast i ett förhållande, detta menarr inte att jag går in i vilket förhållande som helst. Jag är som lyckligast när jag älskar någon och hon älskar mig. Jag älskar inte vem som helst...
Jag har börjat trappa ner på medecinen nu också så jag behöver inte detta som förföljer mig...
It hurts when you all are too blind to see
Please don't try read my mind
I tell the truth to me
Hate the sin not the sinner
I'm just after a glimmer
Of love and light
Love is a cliche
But if it's not here I'll disappear
It's love
Clean sex joy
I love you
You love me
Hate how it it feels inside
Feels inside
Feels inside
Nytt år...
Så mycket har hänt att det är helt otroligt.
Förra nyåret kändes som i förrgår.
Dock så känns sommaren evigheter iväg.
Det fick mig att tänka på att man själv förändras hela tiden men miljön är sig lik.
Ringmuren har alltid sett likadan ut. Gåstigarna och platserna är sig lika.
Dock är det kanske intressant att berätta hur jag förändrats och vad som hänt, men det gör inte så stor skillnad ändå. För jag vill att folk ska se mig så som jag är denna stund. Och det är så dem ser mig också.
Deras version av mig...
Det som kanske inte är lika intressant men bra mycket mer betydelsefullt är vad som kommer hända detta år.
Den största saken jag stör mig på i livet. Är att jag inte kan se ur en annan människa. Jag är fast i denna ram som är mig och kan inte kliva ur den. Jag kan inte tänka som någon annan än mig själv. Jag kan inte smaka som någon annan än mig själv. Jag kan inte känna på något annat sätt än vad jag gör.
Jag undrar faktiskt om du har sett hur ljuset fastnar på en kvinna.
UNF...
Jag hoppas de flesta läser det här som är med i UNF. Vet inte vart jag skulle skriva så jag skrev det här på min blogg...
Okej för det första så har Johannes sagt upp sig, detta kräver ett möte, väldigt snart.
Jag känner så här inför UNF, vi behöver någonting för att hålla kvar medlemmarna. Vi kan inte vara den här sammansvetsade gruppen. Vi måste lösa upp alla knutar, ni vet vilka jag menar. Känns som om det pågår alldeles för mycket skitsnack i UNF och runt personer det inte borde skitsnackas runt.
Vi behöver inte bara ett möte för att lösa upp allting runt Johannes avgång, vi behöver ett möte som försöker dra igång UNFs framtid. Många styrelsemedlemmar kommer avgå och vi behöver ett möte innan årsmötet då vi bara diskuterar hur vi ska göra inom UNF, om vi ska hålla igång aktiviteter? Fasta aktiviteter? Hur får vi medlemmarna att inte supa? Hur får vi kontakt med medlemmarna? Hur kan vi attrahera fler medlemmar?
Men kanske framför allt vilka projekt ska hållas igång och vilka ska vi avskaffa?, Johannes hade några ideer. Ska vi hålla kvar vi dem eller ska vi göra något annat?
Hur ska vi göra med den nya styrelsen och vilka ska leda dem?
Vad ska vi göra med rummet på Fenix?
Såna saker behövs kanske inte ta några beslut på men behövs diskuteras...
Särskilt nu med Johannes avgång och allt...
Jag kräver ett möte för jag vet inte om jag orkar engagera mig i annat fall...
Hetsig Vecka...
Vad betyder mest?
Håller vänner för evigt?
På något sätt så är jag gladare än jag någinsin varit förut.
Vem har sagt att det tar på krafterna för att vara lycklig. Varenda sekund ägnas åt ett bestämt mål, att vara glad. Man måste jkä'änna sig nöjd med livet, eller?
Jag brukar tänka på personer i min omgivning ofta. Och dem som inte är min omgivning men som jag ändå får kontakt med på något sätt. Hur är det med dig?
Jag är spänd på att få veta.
Vad gör en kär?
Vad betyder mest?
Håller vänner för evigt?
Vad är meningen med MITT liv?
Detta Snurr...
Maja min nya flickvän, känns förvirrande men bra.
Tankarna stoppas dock inte. Vet inte varför?
Jag kanske behöver de där och de är min trygghet, det kanske är jag.
Undrar vad som kommer hända nästa vecka.
För jag snurrar och snurrar och snurrar tills jag spyr...
Tack För Stevie...
Känns ganska bra att allt är ute.
Jag står fortfarande för det jag skrev om mina föräldrar med för er som tog det på fel sätt så vill jag bara säga några ord:
För er som trodde att det verkade som om jag hatar mina föräldrar så är det inte så. Jag älskar mina föräldrar. Jag tycker bara inte om deras sätt att vara som personer ibland.
Alla har väl problem, och dem som inte har det ljuger. Och alla har konflikter och dem som säger att dem inte har det ljuger. Vad har ni för problem.
Och för er som läst lite filosofi så finns det inte rätt eller fel. Och det finns inte två val heller.
Ingen har gjort rätt eller fel, ni har bara gjort annorlunda än alla andra, ni har gått er väg.
Tack för Stevie Wonder som följt mig hela veckan och kommer föja mig ett bra tag till...
Ärligt Talat...
Folk verkar tycka om mig.
Medans allt runtomkring bara är kaos.
UNF Gotland håller på att smulas sönder och ibland vet man inte vart man har personer.
Jag har funderat om min ångest någonsin kommer att försvinna.
Jag om någon borde ha lärt mig att sitta och tänka för mycket går mot ens nedfall, men om man inte tänker på saker och ting så får man inte heller reda ut saker i sig själv.
Jag vet att jag har många kompisar jag kan ringa till nu och så skulle smärtan i bröstet försvinna, varför gör jag inte det?
Jo, för att jag vill reda ut saker och ting, det känns som om jag vill klara saker bättre än vad andra har gjort det. Jag har pratat med tillräckligt mycket människor för att veta vad som gör att dem mår dåligt, och jag vill passera den biten. Jag vill kunna säga 'hej' till det förflutna utan att känna så här, utan att känna smärtan i bröstet.
Bara av att skriva det här så känns det bättre. Men det finns så många saker jag håller inne på för jag vill inte att alla ska veta allt om mig, vad jag gör och ibland vad jag tänker.
Fly...
18 years of being bored
My window's open, forget the door
Hope there's some gas in the old man's ford cause I'm outta here
I'm outta here, I'm outta here"
- Shawn Mullins - Ballad Of Billy Joe Mackay
Har ni någonsin haft res-känsla. Att bara sticka ifrån allt och alla. Skulle kännas som en befrielse ibland.
Tänker...
"I'm parked on the state line on this cold november day,
and pretty soon I'll be a driving fool somewhere down this lost highway,
then I hear a voice from my soul's core saying:
"Freedom's just a metaphor, you got nowhere to go""
- Shawn Mullins - The Gulf Of Mexico
Det har blivit lite mycket filosoferande på sistone, både med andra och med mig själv.
Fria viljan, relationer, människans tillstånd, frihet och kärlek.
Allt är ganska kul.
Orkar inte skriva ner allting för det skulle bli för mycket för att orka göra nu.
Varit uppe sen fyra, har svårt att sova...
Två Idioter och Flygande Pasta...
Nostalgi och Misstag...
I haven't eaten in about a week
I'm so hungry when I walk I squeak
Nobody calls me friend
It's sad the shape I'm in
I got a girl waiting there for me
Well at least she said she'd be
I got a home and a big warm bed
And a feather pillow for my head"
- Dean Martin - Houston
Hade nostalgi lan i helgen.
Kompisar från 8-9 samlades och spelade gamla klassiker. All glitter och glamour har försvunnit. Alla skratt är bara ett minne. Nya kompisar var där också, Kim, Sara, Filip och Johan. Vi spelade poker. Det kändes som om världarna krachades och jag märkte varför jag valde just UNF och hur mycket det har förändrat mig att vara bland UNF.
Allt som jag "fel" gjort i mitt liv, har jag för första gången känt att jag rättat till. Jag har blivit till den jag vill vara och jag kommer fortsätta att vara det.
Kommer ihåg att jag läste ett citat från Mohammed Ali:
"En person som ser världen på samma sätt när dem är 30 som när dem är 40, har kastat bort 10 år av sitt liv."
Hoppas jag inte ser världen på samma sätt om 1 år.
En TV, Tio Kramar, Och En Läskburk...
'Cause you can't avoid the sentiment
That echoes in your ear
Saying love will stop the pain
Saying love will kill the fear
Do you believe
You must believe"
- Robbie Willams - Supreme
Dessa två dagar har påmint mig om vad jag egentligen gjort det senaste året.
Igår var det med UNF. Var med dessa kufar hela dagen och hälsade den nya konsulenten välkommen. Poker senare på kvällen med UNF:arna.
Ett år av kompisar.
Sen idag var en kollosalt konstig dag.
Vaknade upp. Cyklade till Expert där jag träffade Sune och Toveh.
Vi cyklade sen vidare till flygplatsen. Hamnade till slut vid en av SVT:s lokaler.
En vacker Maria kom ner och hälsade oss välkomna.
Vi fick en loge som vi la våra grejer i och sen satt jag och Toveh oss ner vid ett bord medans Sune fick smink.
Maria informerade oss om programmet lite. Jag var uppe i varv.
Efteråt så sa till och med Toveh att jag flörtade med Maria. Hon var 20 år och hade börjat där ganska nyligen. Men hon verkade inte ta illa upp och flörtade tillbaka.
Sen kom program ledarna. Tjejen kramade om en kille som också skulle vara med i programmet och jag råkte kläcka ur mig en mening som:
"Han får en kram men inte jag".
Det var början på min stora kram-spree.
Fick en kram av programledaren Kristina, sen sa Emil (den andra programledaren) att han inte fick någon kram så jag fick krama honom också (nummer 2).
Vi blev ledda in till studion efter allt mitt flörtande med Maria.
En ganska härlig studio. Vi satt i fyra stolar i en halvcirkel runt Emil (ni får se i programmet senare). Våran animerade kortfilm "Om En Läskburk Visades". Allt gick bra, jag var lite stel men folk skrattade åt mina skämt. Fick senare höra att jag var den som sagt bäst saker också :D.
Efter programmet kom Maria fram och ville ta kort på oss tre. Jag gav henne en kram innan jag gick (nummer 3). Sen ljudkvinnan (nummer 4). Sen följde en som kallades Bitte oss ner till utgången, hon fick också en kram (nummer 5).
Vi gick och åt på en vegansk restuarang. Sen i taxin hem så satt jag och Toveh och pratade och jag sa något snällt och fick en kram (nummer 6).
Flyget bar i väg hem.
Kom hem åt och åkte in till stan igen. "Om En Läskburk" skulle visas på Roxy (fick vi reda av våran lärare precis när vi landade). Vi satt där, jag pratade med folk och märkte hur mycket utspritt folk jag känner. Hannah satt där och hon hade jag inte träffat på ett tag.
Men i alla fall det bev paus, pratade lite med Hannah, hälsade på Nicola (nummer 7). Satt där ett tag. Gick tillbaks till Hannah. Sen skulle filmerna som gått vidare till November Festivalen i Trollhättan visas upp. Våran kom med. Vi gick fram tog emot priset (nummer 8 & nummer 9). Jag pratade högt bland alla dessa människor. Gav lite PR för att vi ska vara med på TV.
Sen gick jag och satte mig vid Hannah. Pratade lite och sen slöt allt då gav jag henne en kram också (nummer 10), honbehövde det. Känns inte som om komplimanger går igenom, folk blir för utnötta att dem inte tror att folk menar det de säger.
Nu sitter jag här. Tänker på vad jag gjort det senaste året.
Jag har förändrats helt klart.
Nostalgin kommer upp tillsammans med ångesten och jag verkar inte kunna glömma.
Ska fira med mer nostalgi. Först det som faktiskt gjort mig riktigt glad, Harem och sen ska jag somna till Jewels Live DVD.
Och jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig Ingrid.
Hon har gjort otroligt mycket för mig den senaste tiden och jag ska följa hennes råd.
Min näve är dock förstörd.
Faithless...
And she watches as her babies drift violently away
'Til they see themselves in telescopes
Do you see yourself in me?
We're such crazy babies, little monkey
We're so fucked up, you and me
So why'd you come home to this faithless town?"
- Counting Crows
Något säger mig att jag har gjort rätt ifrån mig.
En väldigt energikrävande helg har satt sina spår.
Jag har lyckats att ha folk omkring mig hela tiden, jag lär känna flera och flera.
Jag är trött precis nu, men jag kan inte sova.
Var hos läkaren häromdagen. I februari eller mars ska jag träffa läkaren igen och då kanske jag blir av med Zoloft. Sen börjar terapin efter jul antagligen. Livet känns bra.
Något hänger dock kvar i bakhuvudet, något som jag vill få bort, som en demon ligger den och ruvar. Det är bara en sak som kan få bort den för en stund. Ett leende.
Jag Är Redo...
"I am colorblind
Coffee black and egg white
Pull me out from inside
I am ready...
Taffy stuck, tongue tied
Pull me out from inside
I am ready...
I am covered in skin
No one gets to come in
I am folded, and unfolded, and unfolding
I am...
I am colorblind
Coffee black and egg white
Pull me out from inside
I am ready
I am ready
I am fine"
- Counting Crows - Colorblind
Hur undviker man att vara sig själv?
Varför känner man att man inte kan vara sig själv ibland?
Varför finns det såna situationer?
Jag är redo...