Joakim "JoeZ - Cineasten" Engström

Äntligen är slutet här, tog ett tag att få ut det sista. Men det kom.
Har varit kul och intressant för mig, att se om jag ens kunde ranka filmerna.
Här kommer i alla fall plats 1 till 10...

------------------------------------------------
1. Casablanca (1942)
Det var ett svårt val. Att välja mellan Lawrence Of Arabia och Casablanca. Casablanca är dock den ultimata vinnaren, bara för att den har det som ingen annan film har. Många filmer har lite av det men ingen kommer alls upp i samma kaliber som Casablanca. Jag pratar förstås om ren och skär filmmagi. Sån där magi som griper fast i en och inte vill släppa taget, legendarisk magi som de gamla grekerna pratade om i Odyssen. Sådan magi är unik och otroligt sällsynt. Men Casablanca har massor av det.

2. Lawrence Of Arabia (1962)
David Lean gjorde många vågade saker i denna film, som att filma i en öken, sanden tog sig in överallt och när de väl hade filmat en tagning var de tvungna att kratta igen fotspåren och göra en tagning till. Detta är makalöst för en film med 227 minuter. Det kanske mest vågade David gjorde var att välja Peter O’Toole som huvudrollsinnehavare, det visade sig vara ett genidrag. O’Toole regerar duken varje gång han är med, och filmen tappar aldrig gnistan. David Leans öga gör aldrig ett misstag under hela produktionen och detta är en av de vackraste och mest omsorgsfullaste filmer någonsin.

3. Singin’ In The Rain (1952)
Singin’ In The Rain är inte bara film, den handlar om film. Den lyckas trycka ut precis varenda liten droppe av glädje som går att trycka ut ur en film. Gene Kelly är makalös ut till fingerspetsarna och Stanley Donen uppskattar och fostrar varje litet steg som görs. En film som har glädje som sitt förnamn och lycka som sitt efternamn.

4. It’s A Wonderful Life (1946)
Frank Capra är kanske en av de mest amerikanske regissörerna och han är inte ens född i Amerika. It’s A Wonderful Life är en perfekt film, så perfekt som en film kan bli. Den är skickligt gjord och varje ruta är fylld med glädje, hat, ångest eller sorg. Innan jag såg It’s A Wonderful Life hade jag en dröm om en film som var så sorglig att man grät sig igenom, men ändå i slutet så gick man ifrån med ett stort leende på läpparna. Detta är min dröm.

5. High Noon (1952)
”I’m not afraid of death but oh, what will I do if you leave me?”
Tex Ritter sångröst klangar fint i denna western. Är det inte konstigt att det är folk som är födda utanför USA som gör de mest amerikanska filmerna, för att inte tala om de bästa westerns. Här har ett skickligt team samlats under regi av Fred Zinnerman för att göra en western med Gary Cooper, och han har nog aldrig varit bättre. High Noon är Gary Coopers film på duken, han träder in och spelar superbt. Filmen är perfekt timad, klippt, fotograferad och skriven, ett oförglömligt porträtt av en stad och deras sheriff.

6. Apocalypse Now (1979)
Alla problem Francis hade med denna film kanske gjorde filmen till vad den är idag. Michael Sheen hamnar nästan i bakgrunden av storslagna prestationer som Marlon Brando och Robert Duvall. Filmen är ett mardrömsliknande scenario utan dess like. Likt boken så blir vi mer och mer osäkra på vad som är verklighet och vem som låter mest vettigast. Absurda delar knyts ihop med varandra och bildar en väv av en makalös film.

7. Giant (1956)
Sekunden efter Giant tog slut visste jag, inte bara att jag sett något otroligt spektakulärt utan också att jag sett en film av en regissör som djupt bryr sig om film. När jag tittade på extramaterialet så visade sig att jag hade rätt. George Stevens brydde sig om varenda filmruta som dök upp på duken. Giant är inget undantag, den är stor, episk och en otrolig film rätt igenom. Finns ingen som den.

8. The Third Man (1949)
The Third Man är en film-noir i sin rätta benämning. Spänningen och det expressionistiska fotot gör att man får en unik känsla av förnuft. Redan från första stund är filmen fängslande och spänningen stiger allt eftersom filmen fortskrider. Carol Reeds bästa film och Joseph Cotten och Orson Welles fungerar perfekt i samklang. Filmen är kaotisk perfekt.

9. Annie Hall (1977)
Filmen som slog Star Wars vid oscarsgalan är säkerligen den bästa filmen Woody Allen någonsin kommer att göra. Den är ett komiskt mästerverk som aldrig tar en ur stunden trots att han gång på gång bryter den fjärde väggen. Den är effektivt klippt, fotograferad och berättad med många klassiska Allen stunder. En ganska liten men otroligt bra film.

10. Citizen Kane (1941)
Citizen Kane röstas ofta fram som världens bästa film, det har nästan blivit norm att på frågan ”vilken är världens bästa film?” att svara Citizen Kane, den har blivit utvald till det och varför inte. Citizen Kane är rik på skriverier, historia och mysterier. Orson Welles kom till Hollywood och fick (nästan) göra precis den film han ville och med hjälp av Herman J. Mankiewicz skrev han ett manus. Hela filmen blev omtalad då filmen verkade vara ett porträtt av mediemongolen Randolph Hearst som desperat försökte stoppa filmen, tur att han inte lyckades. Det som blev var ett extraordinärt porträtt och en makalös debutfilm för Orson Welles.

The Dark Knight den kommande Batman filmen har slagit ner den obesegrade mästaren (i tio år) Gudfadern och ligger nu etta på IMDB.com top 250...
A BIG WTF!
Jag kan inte vänta!

Tänkte börja lägga upp mina film recensioner här på min blogg, bland annat för att hålla bloggen mer aktiv samt så skriver jag någon då och då och ni kankske plockar upp ett eller flera tips.
-------------------------------------------------

Contact

 

Ett fel de flesta skräckfilmer gör är att de visar för mycket, det vi ser blir inte längre lika läskigt eftersom det inte längre är gömt, vi vet hur det ser ut och hur det rör sig och vad deras svaghet är.

Detta skulle kunna bli Kontakts största svaghet också, men Robert Zemeckis låter inte det hända. Kontakt är en film som bygger på spänning och äventyrslustar utan att låta det gå för långt, filmen vill få oss att fortsätta vår fantasi, att titta upp mot stjärnorna och få oss att tro.

 

Filmen handlar om Elenor som jobbar som SETI (Search for extra terrestial) forskare, hon sitter hela dygn och lyssnar på radiosignaler från stjärnor. Självklart hittar hon det och signalerna är inte bara radiosignaler. En otrolig massmedia ström flockar runt signalerna och dess innebörd.

I denna veva blir Elenor också inblandad i en romantisk affär med Palmer, som är starkt troende och hennes vetenskapliga bakgrund gör det för henne svårt att vara troende.

 

En diskussion förs genom filmen om gud, Elenor står på den ateistiska sidan och Palmer på den troendes sida. Konflikten och bron mellan dessa två sidor tas ständigt upp som en röd tråd i filmen.

 

Filmen hanterar väldigt snyggt och effektivt hur det skulle kunna vara om vi fick en signal från yttre rymden. Trovärdigt hanterar Zemeckis hur massmedia och resten av världen skulle hantera en sån situation. Bill Clinton gör bland annat uttalanden, världen utser representanter och USA måste be andra länder om kapital. Dock så är detta bara en liten del av filmen då mycket fokusering hamnar på Elli.

 

Filmen berättas från Ellis synvinkel och det finns ytterst få scener då Elli inte är i bakgrunden eller aktivt med. Vi får bland annat en förståelse för Ellis drivkraft med hjälp av återblickar som ibland kan vara lite för långa med fungerar perfekt i samklang med den nuvarande berättelsen och övergången mellan nutid och dåtid känns effektiva och detaljerade. Vi förstår Elli och hennes flykt.

 

Kontakt är en jordnära film som tar upp basfrågorna för vår existens, vad menas med att vara människa? Vad är viktigast i våra liv? Vad vill vi allra helst sträva efter?

Det ligger inte bara djupa kristna budskap i denna film utan även tydliga buddhistiska budskap. Filmen lär oss att ha tålamod, fantasi och tro. Något som borde vara en rättighet för varje levande varelse.