Tönten Och Slampan...

När jag gick i låg och mellan stadiet så var jag tönten som satt på gungan, ensam, jag var alltid ensam. I mitt huvud var jag alltid ensam.
När jag gick på högstadiet så var jag den konstiga, den som inte passade in någonstans, hade vänner men jag var konstig i vilken grupp jag än var i.
Detta höll i sig till andra året på gymnasiet, när jag började film och fick min första flickvän. Då jag fick min första kyss.
I klassen var jag den som var utomstående, mina vänner var inom UNF.

När hon gjorde slut så förändrade det mitt liv, låg på psyket en vecka ungefär...
Jag blv öppen och social, mer än någonsin. Det var i den här vevan jag tog kontakt med Toveh och Simon, igen... Dem hjälpte mig otroligt...

Jag var tillsammans med Maja ett tag.
När Maja gjorde slut så tog jag det riktigt bra, bättre än vad jag trodde. Men jag bestämde mig för att det inte skulle dra ner mig.

Sen dess har det hänt väldigt många grejor, tills en dag insåg jag att jag faktiskt älskade henne. Kristin alltså. Visst hade jag tänkt på hur folk skulle reagera och igår när Kim fick reda på det kändes det som om han fick en chock...
Jag såg problemen ett tag men sen insåg jag, jag känner så här, skit i de andra, så jag gjorde det...
Ingen kommer någonsin förstå sig på vad jag gått igenom med det här med Kristin, ingen kan någon förstå"vad jag känner och min och Kristins relation, så jag vill bara att ni håller tyst...

Jag är som lyckligast i ett förhållande, detta menarr inte att jag går in i vilket förhållande som helst. Jag är som lyckligast när jag älskar någon och hon älskar mig. Jag älskar inte vem som helst...

Jag har börjat trappa ner på medecinen nu också så jag behöver inte detta som förföljer mig...


It hurts when you all are too blind to see
Please don't try read my mind
I tell the truth to me
Hate the sin not the sinner
I'm just after a glimmer
Of love and light
Love is a cliche
But if it's not here I'll disappear
It's love
Clean sex joy
I love you
You love me
Hate how it it feels inside
Feels inside
Feels inside


Win The Race...

Börjar undra om jag skulle berätta om min underbara dag jag haft.
Pratat med folk, folk som jag inte pratat med tidigare, fått dem att skratta på lektionen.
Men saken är den att den glädjen och styrkan får jag mest tack vare en enda person.
Jag är så extremt kär och lycklig, älskar henne så otroligt. Helt otroligt att hon är min...

Så nu när jag förstör min hörsel och stämband på att sjunga med till Modern Talkings "Win The Race" så undrar jag om jag redan vunnit eller om man verkligen behöver vinna om man har en sån underbar tjej som henne. Jag finner sån extrem frid och lycka i henne.
Det var längesedan jag var så här lycklig.

"Keep on smiling, keep on smiling, cause when you're smiling, the whole world smile with you.
Cause you're out of this world, when I look at you, I hear out of this world, the music that no mortal ever knew"