Min Syn...
"She talks kinda lazy
And people say she she's crazy
And her life's a mystery
She's really got a magical spell
And it's working so well
That I can't get away"
- Edison Lighthouse
Vad ett år kan göra.
Jag ska ge er min syn på kärlek inom partnerskap.
När man är 5 år så är det underbart eller äckligt.
När man är 10 år så vill man ha det men vet inte hur.
När man är 15 år så har man fått det eller vill ha det ännu mer.
När man är 20 år så har de flesta haft det.
När man dör så har man separerat från folk man älskat i hela sitt liv, partner eller inte.
Jag fick ganska många kommentarer efter mitt inlägg om Lovisa, lite här och vart.
När vi berättade hur vi blev tillsammans så blev folk chockade.
Jag tog med henne till skolan en dag. Efter fick jag massor med kommentarer om hur bra min flickvän såg ut. Den kanske tjejen som ser bäst ut i min klass sa att hon önskade att hon själv såg ut så som Lovisa. Jag blev chockad.
Jag har fått bekräftelse på att jag ser bra ut från fler än en person sen hon gjorde slut.
Nu säger folk att det inte är jag som förlorat något utan hon som förlorat något. Särskilt efter jag berättat vad jag gjorde för henne. Senast idag fick jag en kommentar på att hon önskade nästan att hon var min flickvän, att jag var dröm-pojkvännen som gör något sådant.
Det måste vara självsäkerheten som gör att jag aldrig lyckas ändå. Jag har fått många på kroken men ingen sådär. Det kommer, säger alla. Visst, det gör det säkert. Men jag börjar bli otålig.
Låter detta desperat. Är jag desperat?
Nja, jag vet inte. Kanske.
Men jag är inte ute efter ett ragg. Jag är ute efter en person jag tycker om.