All The Way...
"When somebody loves you
It's no good unless he loves you all the way
Happy to be near you when you need someone to cheer you all the way"
- All The Way - Frank Sinatra
Mycket har gått igenom mitt huvud den här veckan. Mycket har surrat i mitt huvud. Filosofierande och psykologiskt-jag.
Mycket har kretsat kring kärlek utan tvekan.
Kanske för de upplevelserna eller tankarna jag hade i helgen.
Om någon älskar dig så ger det inte allt för mycket om den personen inte älskar dig hela vägen, litar på dig. Det är de många gör fel, enligt de historiena som jag fått den senaste tiden.
Jag förstår mig faktiskt på folk som är tillsammans med någon bara för att slippa vara ensam, men är det rättvist mot den personen som man är tillsammans med, eller mot sig själv?.
Bara för att den personen är trevlig, ser bra ut, eller man bara tycker om personen. Ska man dela med sig av sig själv om man verkligen inte gör det hela vägen?
Det är väl ändå inte hur personen är, som är bland de viktigaste, det är hur den personen får en att känna sig, trygg och värd något.
Tillit är de viktigaste i en relation, utan tvekan.
Har jag haft tillit till folk som jag inte borde ha sån tillit till. Jo självklart.
Men jag har lärt mig av mina misstag...
It's no good unless he loves you all the way
Happy to be near you when you need someone to cheer you all the way"
- All The Way - Frank Sinatra
Mycket har gått igenom mitt huvud den här veckan. Mycket har surrat i mitt huvud. Filosofierande och psykologiskt-jag.
Mycket har kretsat kring kärlek utan tvekan.
Kanske för de upplevelserna eller tankarna jag hade i helgen.
Om någon älskar dig så ger det inte allt för mycket om den personen inte älskar dig hela vägen, litar på dig. Det är de många gör fel, enligt de historiena som jag fått den senaste tiden.
Jag förstår mig faktiskt på folk som är tillsammans med någon bara för att slippa vara ensam, men är det rättvist mot den personen som man är tillsammans med, eller mot sig själv?.
Bara för att den personen är trevlig, ser bra ut, eller man bara tycker om personen. Ska man dela med sig av sig själv om man verkligen inte gör det hela vägen?
Det är väl ändå inte hur personen är, som är bland de viktigaste, det är hur den personen får en att känna sig, trygg och värd något.
Tillit är de viktigaste i en relation, utan tvekan.
Har jag haft tillit till folk som jag inte borde ha sån tillit till. Jo självklart.
Men jag har lärt mig av mina misstag...
Kommentarer:
Trackback