Joakim "JoeZ - Cineasten" Engström

Jag vet inte hur jag mår längre. Mina upp och nergångar är ganska extrema.
Folk verkar tycka om mig.
Medans allt runtomkring bara är kaos.
UNF Gotland håller på att smulas sönder och ibland vet man inte vart man har personer.
Jag har funderat om min ångest någonsin kommer att försvinna.
Jag om någon borde ha lärt mig att sitta och tänka för mycket går mot ens nedfall, men om man inte tänker på saker och ting så får man inte heller reda ut saker i sig själv.
Jag vet att jag har många kompisar jag kan ringa till nu och så skulle smärtan i bröstet försvinna, varför gör jag inte det?
Jo, för att jag vill reda ut saker och ting, det känns som om jag vill klara saker bättre än vad andra har gjort det. Jag har pratat med tillräckligt mycket människor för att veta vad som gör att dem mår dåligt, och jag vill passera den biten. Jag vill kunna säga 'hej' till det förflutna utan att känna så här, utan att känna smärtan i bröstet.

Bara av att skriva det här så känns det bättre. Men det finns så många saker jag håller inne på för jag vill inte att alla ska veta allt om mig, vad jag gör och ibland vad jag tänker.