Öppet Brev...
Imorgon och på onsdag visas det. På tisdag 22:10, på onsdag 18:00. På kunskaps/barn-kanalen.
Nu tänkte jag skriva ett öppet brev till en vän jag disskuterat mycket med, för det känns som vissa saker bara behöver komma ut. Och det kanske finns fler som kan ha lite roligt att läsa det:
"We got a long way
Watch the firelight throw
Shadows across the room
And on a rainy night
Two lovers held each other tight in the moonlight
She felt so good in his arms"
- Shawn Mullins - And On A Rainy Night
Jag drömde om dig inatt. Att vi pratade i telefon. Det var intressant.
Jag ville bara ge dig min syn på vad som vi pratade om igår.
För att bli kär i en person så anser jag att det behövs attraktion. Men framförallt trygghet och en glimt i ögat som man ser. Något som får en glad varje gång man tänker på den personen. Man ska kunna vara sig själv. Något ska kännas inuti en.
Enligt mina erfarenheter så har detta kommit först. Sex har liksom kommit i efterhand, när man litar på den andra personen tillräckligt mycket. Sex anser jag som något viktigt, det behöver inte ens utövas i ett förhållande för att ett förhållande ska fungera, men man saknar en psykisk och fysisk närhet som upkommer med den man har sex med.
Det är en skillnad på detta och om man har sex för njutning, eller attraktion enbart. Sex utan känslor är något man får ut något av utan tvekan, man får framförallt det skönt och erfarenhet. Men sex med en man har känslor för är något man inte vill ha i första hand, man väljer hellre trygghet och kärlek framför sex.
Nu kan sex också ge en sorts trygghets känsla.
Jag tror att saker och ting börjar mena något om man tillåter det. Jag tror man blir kär om man tillåter det. Jag tror det kan ske mot sin vilja men kommer inte fram om man inte låter det komma fram.
Idag har varit en konstig dag. Ibland kan allting bara sätta stopp.
Jag vet inte varför jag märker saker i min närhet kanske mer än andra.
Den senaste tiden har jag förändrats en hel del. Varje vecka har det hänt något som på något sätt fått mig att tänka på ett annat sätt.
Jag är ingen person som hånglar på en fest eller hånglar med en tjej bland massa vänner för första gången. När jag vill träffa en tjej så vill jag ha henne framför mig, jag vill sitta ensam med henne, jag vill lära känna henne, jag vill studera hennes leende, jag vill se hur hon använder sitt kroppspråk, jag vill förföras av hennes sätt att röra sig, jag vill bli intresserad av hennes sätt att sätt ihop meningar och jag vill höra hennes ljuva stämma prata till mig. Inte till en hel grupp.
Vad jag har märkt, som kommer kanske senare i livet eller när man "mognat" till sig lite. Man kan gå två till ett café och inte bry sig om hur det blir, om det blir stelt. En sak jag också märkt är att personer klarar av att prata för det finns jämt något att prata om. Känns som om jag kanske förlorat en hel del för att jag ser det så här. Just nu känns det bra för jag umgås ganska mycket med lite äldre personer och det känns som det här kommer inom sin tid.
Idag har jag förlorat.
Imorgon kommer bli en helt annan dag.
När jag ändå håller på så finns det fler saker jag vill ha ut.
Jag har märkt att jag blivit lite av en expert i vissa områden. Eller i alla fall bland vissa och jag tycker det är kul att dem hör av sig till mig. Men mycket vet dem som frågar, dem behöver bara någon som säger att det är så. Känns som det är samma med dig, jag tror du vet hur du ska göra, men det strider mot dina principer.
Många i min miljö förändras och jag känner några som gett upp vad dem tror på för att inse en sak, det var inte rätt för mig.
Människor gör saker för en anledning för att dem tycker om det. Vissa saker är populära bara för att det är bra för dem och för de flesta. Många inser det inte bara och vill vara onormala. Känns som om jag har många såna vänner för tillfället.
Nu ska jag gå och lägga mig för jag är trött och jag känner att jag inte behöver tänka något mer.
Nu tänkte jag skriva ett öppet brev till en vän jag disskuterat mycket med, för det känns som vissa saker bara behöver komma ut. Och det kanske finns fler som kan ha lite roligt att läsa det:
"We got a long way
Watch the firelight throw
Shadows across the room
And on a rainy night
Two lovers held each other tight in the moonlight
She felt so good in his arms"
- Shawn Mullins - And On A Rainy Night
Jag drömde om dig inatt. Att vi pratade i telefon. Det var intressant.
Jag ville bara ge dig min syn på vad som vi pratade om igår.
För att bli kär i en person så anser jag att det behövs attraktion. Men framförallt trygghet och en glimt i ögat som man ser. Något som får en glad varje gång man tänker på den personen. Man ska kunna vara sig själv. Något ska kännas inuti en.
Enligt mina erfarenheter så har detta kommit först. Sex har liksom kommit i efterhand, när man litar på den andra personen tillräckligt mycket. Sex anser jag som något viktigt, det behöver inte ens utövas i ett förhållande för att ett förhållande ska fungera, men man saknar en psykisk och fysisk närhet som upkommer med den man har sex med.
Det är en skillnad på detta och om man har sex för njutning, eller attraktion enbart. Sex utan känslor är något man får ut något av utan tvekan, man får framförallt det skönt och erfarenhet. Men sex med en man har känslor för är något man inte vill ha i första hand, man väljer hellre trygghet och kärlek framför sex.
Nu kan sex också ge en sorts trygghets känsla.
Jag tror att saker och ting börjar mena något om man tillåter det. Jag tror man blir kär om man tillåter det. Jag tror det kan ske mot sin vilja men kommer inte fram om man inte låter det komma fram.
Idag har varit en konstig dag. Ibland kan allting bara sätta stopp.
Jag vet inte varför jag märker saker i min närhet kanske mer än andra.
Den senaste tiden har jag förändrats en hel del. Varje vecka har det hänt något som på något sätt fått mig att tänka på ett annat sätt.
Jag är ingen person som hånglar på en fest eller hånglar med en tjej bland massa vänner för första gången. När jag vill träffa en tjej så vill jag ha henne framför mig, jag vill sitta ensam med henne, jag vill lära känna henne, jag vill studera hennes leende, jag vill se hur hon använder sitt kroppspråk, jag vill förföras av hennes sätt att röra sig, jag vill bli intresserad av hennes sätt att sätt ihop meningar och jag vill höra hennes ljuva stämma prata till mig. Inte till en hel grupp.
Vad jag har märkt, som kommer kanske senare i livet eller när man "mognat" till sig lite. Man kan gå två till ett café och inte bry sig om hur det blir, om det blir stelt. En sak jag också märkt är att personer klarar av att prata för det finns jämt något att prata om. Känns som om jag kanske förlorat en hel del för att jag ser det så här. Just nu känns det bra för jag umgås ganska mycket med lite äldre personer och det känns som det här kommer inom sin tid.
Idag har jag förlorat.
Imorgon kommer bli en helt annan dag.
När jag ändå håller på så finns det fler saker jag vill ha ut.
Jag har märkt att jag blivit lite av en expert i vissa områden. Eller i alla fall bland vissa och jag tycker det är kul att dem hör av sig till mig. Men mycket vet dem som frågar, dem behöver bara någon som säger att det är så. Känns som det är samma med dig, jag tror du vet hur du ska göra, men det strider mot dina principer.
Många i min miljö förändras och jag känner några som gett upp vad dem tror på för att inse en sak, det var inte rätt för mig.
Människor gör saker för en anledning för att dem tycker om det. Vissa saker är populära bara för att det är bra för dem och för de flesta. Många inser det inte bara och vill vara onormala. Känns som om jag har många såna vänner för tillfället.
Nu ska jag gå och lägga mig för jag är trött och jag känner att jag inte behöver tänka något mer.
Kommentarer:
Trackback