Släpp...

Öppenhet.
Idag insåg jag varför jag kan bli frustrerad ibland. Känns som om jag komplicerar livet mer än jag förenklar det ibland. Kvällens händelser har varit underbara, jag är smickrad att få veta vad folk egentligen tycker om en, men ibland kan man uppfatta och höra mer än vad man verkligen vill, även om det är positiva saker.

Även om jag tänker på det så vill man höra det,  för hellre det än att man går omkring osäker.
Så gäller det även i en kompis relation. Jag tror man behöver få bekräftelsen i ganska många fall. Det kan till och med vara ytliga symboliska saker, som ett ärligt leende, en ärlig kram. Jag har verkligen öppnat upp mig idag, under en väldigt intensiv period och då känner jag också frid, när jag verkligen vill öppna mig och kan göra det.

Finns verkligen så många personer där ute.
Folk som chockar en.

Om det är någon därute som verkligen inte har fått sina saker sagda till mig så säg det, hur jag än tar det.
Säg det på vilket sätt ni vill, brev, SMS, mail, chatt...

Kommentarer:
Postat av: carbuncle

Jag kan säga det jag vill: Jag saknar dig, Jocke!

Postat av: bella

Jag har fått det sagt förut, men jag vill ha det sagt igen eftersom vi inte hörts på länge.
Du är en underbar vän och en underbar människa!

2006-11-15 @ 23:17:18

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback