Förlåtelse...
Idag har jag haft en omtumlande upplevelse, en av de mest omtumlande upplevelserna på mycket länge. Vi skulle ha Indienkunskap, en man vid namn Lars gästade oss. Han jobbar i Indien som reporter en gång i halvåret.
Som många andra lektioner så kom vi in på personlig utveckling, han var riktigt öppen med allt, han hade blivit våldtagen som liten etc.
Han pratade mycket om utveckling om sin skola som han har startat som handlar om just personlig utveckling. "Den sämsta personen att ge dig råd är dig själv.”
Något slog slint medan han pratade och jag mådde dåligt. På något sätt måste han ha sett det, jag satt och tittade ut i luften tills jag hörde han säga: "Du där vad heter du?"
Joakim, svarade jag. Han frågade vad jag tänkte på. Jag hade inte sagt ett enda ord hela lektionen och han undrade vad jag tänkte på, han undrade om han hade smutskastat mig eller något sådant.
Jag sa att jag höll med i det han säger, det är bara massor av dåliga minnen som kommer upp. Jag förstod att han var psykolog och sa det också.
På något sätt känns det som om det finns en fråga, eller ett ämne som jag inte riktigt fått svar på, kanske den enda saken som jag någonsin vilja få svar på i hela mitt liv. Det är just det, är det svar jag vill ha, kanske är det något annat, men det är någonting fel, någonting som inte stämmer i mig, och egentligen så är det den enda konflikten jag har just nu, inuti mig. Det är den enda konflikten, just för att det är något som inte stämmer i just det området.
Jag satt och tänkte på varför man inte kan ha ett förtroligt samtal med flera personer. Varför går det inte in på samhällsfrågor när det är tre eller flera i ett rum. Jo, för att det berör alla, om man skulle sitta och prata om en person så skulle det bara beröra den personen och den som undrar, medan resten sitter och tittar ut i luften. Är man två personer så är det mer naturligt att prata om den andra personen med den andra personen för då berör det båda två, då ingår man en relation med den andra, om det nu är kompis relation eller någon annan typ av relation.
Det är där bakgrunden spelar så stor roll, bakgrunden är den man är. Allt man har gjort har en konsekvens som påverkar en själv och sitt sätt att leva.
När man sitter och pratar två och två pratar man om bakgrunden eller framtiden, på en personlig nivå, det handlar om individen, personen, sitter man flera handlar det om kollektivet, gruppen.
Varför vill jag ha frågor mer än svar?
Jag gillar att fundera, jag gillar att inte veta.
Men just detta jag pratar om är för stor konflikt på för personlig nivå så jag vill verkligen ha ett svar, eller så är det för att jag vill ha ett svar enbart för att jag vet att det finns ett svar. För det finns ingen aktion som inte ledat till en konsekvens.
Som många andra lektioner så kom vi in på personlig utveckling, han var riktigt öppen med allt, han hade blivit våldtagen som liten etc.
Han pratade mycket om utveckling om sin skola som han har startat som handlar om just personlig utveckling. "Den sämsta personen att ge dig råd är dig själv.”
Något slog slint medan han pratade och jag mådde dåligt. På något sätt måste han ha sett det, jag satt och tittade ut i luften tills jag hörde han säga: "Du där vad heter du?"
Joakim, svarade jag. Han frågade vad jag tänkte på. Jag hade inte sagt ett enda ord hela lektionen och han undrade vad jag tänkte på, han undrade om han hade smutskastat mig eller något sådant.
Jag sa att jag höll med i det han säger, det är bara massor av dåliga minnen som kommer upp. Jag förstod att han var psykolog och sa det också.
På något sätt känns det som om det finns en fråga, eller ett ämne som jag inte riktigt fått svar på, kanske den enda saken som jag någonsin vilja få svar på i hela mitt liv. Det är just det, är det svar jag vill ha, kanske är det något annat, men det är någonting fel, någonting som inte stämmer i mig, och egentligen så är det den enda konflikten jag har just nu, inuti mig. Det är den enda konflikten, just för att det är något som inte stämmer i just det området.
Jag satt och tänkte på varför man inte kan ha ett förtroligt samtal med flera personer. Varför går det inte in på samhällsfrågor när det är tre eller flera i ett rum. Jo, för att det berör alla, om man skulle sitta och prata om en person så skulle det bara beröra den personen och den som undrar, medan resten sitter och tittar ut i luften. Är man två personer så är det mer naturligt att prata om den andra personen med den andra personen för då berör det båda två, då ingår man en relation med den andra, om det nu är kompis relation eller någon annan typ av relation.
Det är där bakgrunden spelar så stor roll, bakgrunden är den man är. Allt man har gjort har en konsekvens som påverkar en själv och sitt sätt att leva.
När man sitter och pratar två och två pratar man om bakgrunden eller framtiden, på en personlig nivå, det handlar om individen, personen, sitter man flera handlar det om kollektivet, gruppen.
Varför vill jag ha frågor mer än svar?
Jag gillar att fundera, jag gillar att inte veta.
Men just detta jag pratar om är för stor konflikt på för personlig nivå så jag vill verkligen ha ett svar, eller så är det för att jag vill ha ett svar enbart för att jag vet att det finns ett svar. För det finns ingen aktion som inte ledat till en konsekvens.
Kommentarer:
Trackback