Joakim "JoeZ - Cineasten" Engström

29/1 - 2007
"As I now move towards the door marked exit I realised that all I ever really liked was to go to the movies.
Naturally sex and art always took prodence over the cinema but nothing ever prove to be as dependeble as the filtering filtering light of moving strip of cellioud that projects past images and voices onto a screen."

Underverk...
Sitter ien lite turistbuss i den Indiska staden Delhi. Utanfgor far olika fordon forbi. Svart att greppa 14 miljoner i en stad.

Sitter pa bussen med MP3-spelare som behagligt spelar musik fran musikalen Chicago.
Tanker pa Kristin och massor med andra personer.
Svart att greppa.
Kristin verkar sa otroligt foralskad och ibland forstar jag inte varfor.
Ibaldn forstar jag inte varfor personer tycker om mig sa mycket.
Det ar otroligt vad en person kan ha for konsekvens pa en annan.
Det ar kanske darfor jag inte ger pengar till tiggare, jag kanner att bara pengar inte ger nagon langvarig lycka. Eller att mitt inflytande inte ligger har.

Undrar varor trad anses som paradis?
"They pave paradise and build a parking lot, took all the trees and put them in a tree museum and charge the people a dollar to go to see them."
Undrar om det har med fastet i jorden att gora?
Kanslan av att se pa tradkronorna har, trots alla bilar och skrap ger en kansla av total frihet.

Trots personerna, traden, templen, och allt sa marker jag att filmen ar det som ligger djupast forankrad i mitt djup. Tanklen pa filmen Chicago pa ett stalle som dett ger mig rysningar.
Det ar bildernas styrka, deras vilja att ses och forandra.
Nogot som bara ar mitt, unikt och ororligt ar min filmsmak. Kanns som det finns sa manga olika kombinationer som det finns manniskor, som religon.

I varje tempel kanns allt sa ostort och lugnt. Som en biograf.
Medan folk tillber Visnhu, Hanuman, Buddha, Jesus, Gud sa dyrkar jag Hitchcock, Bogart, Selznick, Bergman, Fellini och manga fler... De som lyckas berora och forandra mannikors djup...

30/1 - 2007
In the Middle...
Fjarde natten narmar sig med stormsteg Kanns otroligt att vi bara varit har i fyra natter.
Sa mycket att ta till sig.
Taget paminner mycket om sovagnarna jag akte till Pitea.
Ledde Lisa genom nationella museet, Var ganska ointressant.

Pa vagen till taget sa sattes psyket pa prov. Tararna rann faktiskt. Parad och massor med folk. Det varsta var dock Roberts och Kerstis utspel. Satt bara och lyssnade. Har inte sett sant tjafs sen jag var liten. Robert slog till och med Kersti. Kersti grat och Robert hejade pa. Robert hamnade i en del av vagnen och Kersti i en annan. Jag satt i mitten, sitter jamt i mitten. Sen jag var liten, minns tva kompisar som brakade om vem som var bast kompis med mig.

Minns klassen i sexan, ska forsoka ta kontakt med de igen.

31/1 - 2007
Idag testade gud mitt psyke. Brot ihop. Utlosningen var var konflikten mellan Robert och Kersti. Vald far mig att knacka till av nagon anledning. Alla skulle saga sin mening. Pratade ett tag innan jag sprang ut gratandes. Forsta gangen jag sjalvmant sprang ut nar alla ar samlade.
Satt mig pa en balkong och grat till Pancham hittade mig och drog upp mig pa taket. Det ar riktigt vacker dar. Kandes genast lugnare.
Konflikten lostes utan problem i alla fall och allt ar lugnt nu.

Huvudvark hela dagen.
Bor med Petrus ochg litar pa att han visar hansyn trots att han ar lite pedantisk.
Gick vilse i staden.

Kanner inte for att aka tillbaka till skolan langre. Borjar uppskatta min familj, Kristin och tolatterna mera
Matriell tillgang ar nagot som manga indier saknar tror jag. Trots att dem ser gladare ut an manga svenskar.

VILL HA KRISTIN!!!
Ska sova skont nu.

1/2 - 2007
Drom Om Indien...
Vaknade upp i ett dromlikt tillstand.
Med toaletten i tankarna och ljudet ute sa kanns det som om ingen kan leva sa har.
Sag alla lerhyddor igar, kandes otroligt att folk sov i sovsack pa gatan.
Hotellet vi bodde pa i Delhi sov tjanarna uppe pa taket med filtar.
Man accepterar allt och gar vidare, de flesta indier vill inte leva nagonannanstans an i indien.
De som har det daligt hade dalig karma i forra livet och far sota for det nu, verkar som manga tanker sa.
Och med deras rika sprirtuella liv sa har manga ett leende pa lapparna.