Regler...
Även om jag tackar för rådet så vill jag inte följa regler med min blogg :).
Jag hörde ett intressant podcast avsnitt av "The Hollywood Saloon" häromdagen och de sa att när de väl började podcasta så fanns det massor av regler om podcasting, ett avsnitt skulle aldrig vara mer än 30 minuter, det måste släppas något nytt regelbundet och sånt, de sa screw it och gjorde det på deras sätt. Nu är dem en av de mer kända filmpodcasten på nätet.
Jag har länge varit intresserad av paradoxer och, om ni hört om dem, så hade filosofen Zenon från antiken många exempel på sin hylla, kanske den mest kända om Akilles och sköldpaddan.
Då Akilles ska tävla emot skölpaddan i en springtävling så får skölpaddan ett försprång eftersom den är långsammare.
Men under den tiden som det tar för Akilles att komma till det läget som sköldpaddan utgick ifrån då har sköldpaddan förflyttat sig ytterligare en sträcka. Den tiden som det tar för Akilles att springa även denna sträcka, då har sköldpaddan förflyttat sig ytterligare en bit.
Så kan man fortsätta att resonera tills den givna slutsatsen blir att Akilles aldrig kommer ikapp sköldpaddan.
Ungefär samma paradox hittar vi i en av Zenons andra.
Om jag ska förflytta mig från punkt A till punkt B så måste jag korsamitten av dessa punkter, punkt C. För att ta mig från punkt C till punkt B, måste jag korsa mitten av dessa punkter, som vi kallar punkt D. För att ta mig till punkt D till B, måste jag korsa mitten av dessa punkter... etc...
Jag kommer aldrig till punkt B.
Detta är svar som matematiker har kommit på svar på, med att summor med oändligt många termer har ändliga gränsvärden.
Men det blir ändå ett problem om hur vi uppfattar situationen om vi skulle ställa upp den på ett lätt logiskt sätt, filosofen säger att hur kan en
Självklart kommer vi nå Punkt B och självklart springer Akilles ifatt skölpaddan tillslut men detta händer i verkligenheten inte i dessa smått logiska påståenden. Problemet med Zenons paradoxer är oändlighet. punkterna blir bara mindre och mindre men aldrig obefintligt, oändligheten gör det till en paradox.
"In this very statement I'm lying"
Detta är ännu en paradox, om jag talar sanning om att jag faktiskt ljuger, då ljuger jag inte och då blir påstendet felaktigt. Och om jag i påståendet ljuger då talar jag sanning och kan då inte ljuga.
En filosof hade sagt om då varken ljuger han eller talar sanning.
"In this very statement I'm neither lying or speaking the truth"
Det fungerar inte heller för då talar han sanning, men det kan han inte göra eftersom han säger att han inte talar sanning eller ljuger.
En filosofiskt lagd skolpojke går i skolan där läraren säger att klassen ska en överrasknings test nästa vecka på eftermiddagen. Skolpojken går hem och tänker att provet kommer hända på fredag, men vänta om det kommer på fredag då blir jag inte överraskad, så det måste vara på torsdag, men vänta om det är på torsdag då blir jag inte överraskad, så det måste vara på onsdag. Och så fortsätter pojken tills han insett att det inte kommer vara något test nästa vecka. Testet kommer nästa veckan och han blir överraskad.
Här finns ett problem med tankegångar, hade det varit en mindre filosofisk pojke så hade han inte tänkt så mycket och på testet och på så sätt vetat att det kommit ett test nästa veckan.
Eller min favorit paradox som Bertrand Russel skrev om:
Suppose there is a town with just one male barber; and that every man in the town keeps himself clean-shaven: some by shaving themselves, some by attending the barber. It seems reasonable to imagine that the barber obeys the following rule: He shaves only those men who do not shave themselves.
Who does shave the barber?
Nå vem rakar barberaren?
Maybe there's a female barber? fast det funkar inte. för han rakar ju alla som inte rakar sig själva, och om han inte rakar sig själv så måste han ju raka sig...själv... ... :P
Eftersom barberaren rakar sig själv så är det inte rimligt att anta att barbareraren lyder under den regeln till att börja med.
Men jag gillar att du skrev ett långt inlägg ändå :)
Barberarens fru? eller så vaxar han.. eller så är jag för trött för att försöka tänka på det ^^
Man måste ju inte raka sig...
Frågan är irrelevant eftersom antagandena är satta så att de målar in frågan i ett hörn. Antagandena skapar tillsammans en point of no return. Paradoxen är därför, enligt mig, både irrelevant i annat än imaginära situationer, och dessutom tråkig då den inte erbjuder någon intellektuell stimulans. Den går inte att spinna vidare, den går inte att kringgå med andra argument därför att antagandena är bestämda.
Visa lite bättre exempel nästa gång! En intressant paradox enligt mig skall ge sken av att kunna lösas, och den skall vara möjlig för att kunna sätta upp argument som till synes kan sätta paradoxen på prov. I ditt exempel är allt klart och tydligt redan bestämt.
Jag kan dock vika mig om du lägger fram argument varför paradoxen skulle vara relevant i andra situationer än de imaginära.