Självinsikt...
"It's one more day up in the canyons
And it's one more night in Hollywood
Now the days go by so fast
If you think that I could be forgiven...I wish you would
The smell of hospitals in winter
All at once you look across a crowded room
To see the way that light attaches to a girl
I can't remember all the times I tried to tell my myself
To hold on to these moments as they pass
And it's one more day up in the canyon
And it's one more night in Hollywood"
- Counting Crows - A Long December
Tiden far förbi så snabbt.
Den här dagen har gått snabbt, men det känns som om jag börjar få insikt i mig själv. Många saker har hänt, jag vill inte dra det. Men det finns en person där ute som jag bryr mig väldigt mycket om och jag tackar henne ödmjukt. Hon har gjort mer för mig än vad jag någonsin kommer kunna nämna och tacka henne för.
Det slår mig att jag alltid gillat att ha ett liv utanför mina vänner och denna miljö. En sak som jag aldrig glömmer, det gav mig ett liv utanför livet, det gav ett litet samhälle med människor som alla njöt av samma intresse. Det blev ett leende varje gång någonting roligt hände. Och jag gick omkring som om det var min värld, bara min. Kändes så underbar skönt.
Hmmm, undrar vad jag ska göra med mitt liv nu?
Jag ska i alla fall upp i morgon bitti och gå till skolan. Helst med ett leende.
And it's one more night in Hollywood
Now the days go by so fast
If you think that I could be forgiven...I wish you would
The smell of hospitals in winter
All at once you look across a crowded room
To see the way that light attaches to a girl
I can't remember all the times I tried to tell my myself
To hold on to these moments as they pass
And it's one more day up in the canyon
And it's one more night in Hollywood"
- Counting Crows - A Long December
Tiden far förbi så snabbt.
Den här dagen har gått snabbt, men det känns som om jag börjar få insikt i mig själv. Många saker har hänt, jag vill inte dra det. Men det finns en person där ute som jag bryr mig väldigt mycket om och jag tackar henne ödmjukt. Hon har gjort mer för mig än vad jag någonsin kommer kunna nämna och tacka henne för.
Det slår mig att jag alltid gillat att ha ett liv utanför mina vänner och denna miljö. En sak som jag aldrig glömmer, det gav mig ett liv utanför livet, det gav ett litet samhälle med människor som alla njöt av samma intresse. Det blev ett leende varje gång någonting roligt hände. Och jag gick omkring som om det var min värld, bara min. Kändes så underbar skönt.
Hmmm, undrar vad jag ska göra med mitt liv nu?
Jag ska i alla fall upp i morgon bitti och gå till skolan. Helst med ett leende.
Kommentarer:
Postat av: Jenny
Skolan ja... tänk om man ändå var tillbaka i den där planerade tillvaron. Fy vad jag tänker... jag lever ju livet nu. Du ska bara veta en sak: Vad du än väljer att göra med ditt liv finns det alltid en mening med det. Utan att veta det kan du ha ändrat någons liv till det bättre... Kanske bara med ett leende mot en människa på stan. Så klanka inte ner på dig själv, för du är värd mer än du tror. För fler än du tror. Kramar om i massor
Postat av: Nenny
här är jag... min blogg... =)
Trackback