Heroes...
"Linderman: You see, I think there comes a time when a man has to ask himself whether he wants a life of happiness or a life of meaning.
Nathan: I'd like to have both.
Linderman: Can't be done. Two very different paths. I mean, to be truly happy, a man must live absolutely in the present and with no thought with what's gone on before, and no thought of what lies ahead.
But a life of meaning, a man is condemned to wallow in the past and obsess about the future. And my guess is that you've done quite a bit of obsessing about yours these last few days."
Såg klart Heroes säsong 1 just.
Det har varit en jäkla resa, och den slutade som man ville, det var inte jättebra genomfört men det var fint.
Vad jag tycker om mest om serien är, förutom dess mysterier, mänskligheten i det hela. Om det finns ett öde? Hur flyr man från det? Vad är meningen med oss? Vad gör vi här? Vilka är vi?
Även om Heroes vill ge ett svar så tillfredställer det inte oss, men det vet serien om och uppmuntrar oss att fortsätta söka, att drömma.
Går det att leva ett liv med mening och lycka?
Vad är lycka om inte sorg skulle finnas?
Och vad är mening om inte lyckan fanns där, bakom meningen?
Balans, vi vill inte ha för mycket mening, då kanske vi förlorar gemenskapen.
Vi vill inte ha ständig lycka för då förlorar lyckan sitt värde.
Jag tror vi behöver sträva efter lycka och känna oss meningsfulla när någon ser på oss.
Jag tycker Heroes är bra för att den visar det.
Ser faktiskt fram emot säsong 2 nu, men har inte förväntningarna för höga. De sista avsnitten var inte alls lika bra som de första. Känns som om nya skådespelare behöver in om Tim Krall ska lyckas med det han vill för säsong 2.
Nathan: I'd like to have both.
Linderman: Can't be done. Two very different paths. I mean, to be truly happy, a man must live absolutely in the present and with no thought with what's gone on before, and no thought of what lies ahead.
But a life of meaning, a man is condemned to wallow in the past and obsess about the future. And my guess is that you've done quite a bit of obsessing about yours these last few days."
Såg klart Heroes säsong 1 just.
Det har varit en jäkla resa, och den slutade som man ville, det var inte jättebra genomfört men det var fint.
Vad jag tycker om mest om serien är, förutom dess mysterier, mänskligheten i det hela. Om det finns ett öde? Hur flyr man från det? Vad är meningen med oss? Vad gör vi här? Vilka är vi?
Även om Heroes vill ge ett svar så tillfredställer det inte oss, men det vet serien om och uppmuntrar oss att fortsätta söka, att drömma.
Går det att leva ett liv med mening och lycka?
Vad är lycka om inte sorg skulle finnas?
Och vad är mening om inte lyckan fanns där, bakom meningen?
Balans, vi vill inte ha för mycket mening, då kanske vi förlorar gemenskapen.
Vi vill inte ha ständig lycka för då förlorar lyckan sitt värde.
Jag tror vi behöver sträva efter lycka och känna oss meningsfulla när någon ser på oss.
Jag tycker Heroes är bra för att den visar det.
Ser faktiskt fram emot säsong 2 nu, men har inte förväntningarna för höga. De sista avsnitten var inte alls lika bra som de första. Känns som om nya skådespelare behöver in om Tim Krall ska lyckas med det han vill för säsong 2.
Kommentarer:
Trackback