Mina 100 bästa filmer - Plats 50-41....

Listan fortsätter. Förra gången publicerade jag 51-103, nu är det 50-41 som gäller.
Jag tycker det är intressant att dessa filmer kom nästan inom en tio års period mellan sig, förutom 3.
Men ändå 7 av tio är ganska bra och nyfikenheten på om fler filmer på topp 50 kanske kommer vara inom samma tidsperiod är olidlig. Only Time Will Tell...

Listan forstätter då nästa inlägg kommer vara 40-39, men tills dess...

--------------------------------------------------------------

41. Intolerance (1916)
Säkerligen den tidigaste filmen som kommer att dyka upp på listan. D.W Griffith gjorde denna film efter The Birth Of A Nation devis för att svara på kritiken om hans rasistiska åsikter. Resultatet blev spektakulära 177 minuter (den nya digitala versionen är så lång, finns en som är 197 minuter också, som dock inte jag sett) långt, det är en mästerlig studie i tidig kamerateknik och berättande och gör D.W Griffith till en mästare inom stumfilmsperioden.

42. The Conversation (1974)
Francis Ford Coppola fick idén till denna film efter att ha sett Antonionis ”Blow-Up”, och oj vilken film det blev. The Conversation behandlar ljudet extraordinärt och använder samma scen för att skapa en otrolig spänning. Detta är en av Gene Hackmans mer subtila roller och vi sympatiserar med hans ångest. Filmen är en nervkittlande studie av en plågad individ och hans arbete.

43. Amadeus (1984)
Milos Formans regi har alltid verkat torrt för mig och det är tur att han dras till udda karaktärer som fyller torra sanden med vatten. Amadeus är absolut inget undantag. Murray Abraham och Tom Hulce är tillräckligt humoristiska och blödiga för att balansera ut filmen som blir till ett underbart fejkat porträtt av ett musikaliskt geni.

44. The Shining (1980)
Jack Nicholson är oförglömlig i denna film, och intresserar inte Jack så gör Stanley Kubricks regi definitivt det. Stanley lyckas utforska skräckgenren på ett fantastiskt sett. Varje bild vi ser är utstuderad och välplanerad. Ett skrämmande porträtt av ett hus som gör en man galen, eller Stanley får oss att tro det i alla fall?

45. Scener Ur Ett Äktenskap (1973)
Ingmar Bergmans TV-epos som senare kortades ner till en bioversion är 168 minuter lång (bioversionen). Ingmar Bergman lyckas få nästan alla att känna igen sig på ett eller annat sätt i detta relationsdrama. Vare sig filmen framkallar ångest eller en viss lycka så etsar den sig fast och man glömmer den inte. Bergman har kanske aldrig lyckas få två karaktärer att vara så pass intressanta under så lång tid. När filmen är slut orkar man inte mycket mer, den tar luften ur en.

46. Network (1976)
”I’m MAD as hell and I’m not gonna take it anymore.”
Det ryser genom ryggraden blotta tanken på dessa ord. Lumets mästerverk håller otroligt bra idag. Hur medievärlden porträtteras har aldrig varit så skrämmande, påverkande och underhållande som i denna film. Peter Finch och Faye Dunaway är mästerliga och det slår gnistor ända ut till publiken.

47. Alien (1979)
Ridley Scott skapade tillsammans med manusförfattarna Dan O’Bannon och Ronald Shusett en film som skulle influera sci-fi och skräckfilmer långt framöver. Produktionen skapade inte bara en minnesvärd varelse från yttre rymden utan också en mörk och skrämmande stämning som inte har försvunnit sen filmen släpptes. Ett hantverk utan dess like.

48. Aliens (1986)
James Camerons uppföljare kom sju år efter den första Alien. Cameron förnyar varelserna och gör det till något nytt och fräscht. Han skrev manuset redan när Terminator spelades in och bolaget sa att han fick göra uppföljaren om Terminator var en succé. Cameron sa att han vill fokusera mer på ”terror than horror”. Resulatet blev inte bara en av de bästa sci-fi filmerna, utan också en av de bästa actionfilmerna någonsin.

49. Goodfellas (1990)
Martin Scorseses filmatisering av Nicholas Pileggis bok är bland de bästa Maffia-filmer som någonsin gjorts. Filmen kanske inte når höjden av Gudfadern bland filmlistor världen över men det har utan tvekan sin välförtjänta plats i filmhistorian. Filmen ger en otroligt realistisk bild av maffian och vi tvekar inte på en enda sekund på realiteten. Ray Liotta är det perfekta valet som Henry och Robert De Niro är oförglömlig som Jimmy. Filmen är ett äkta hantverk som tål att dyrkas.

50. Matrix (1999)
Larry och Andy Wachowski kommer antagligen inte göra en bättre film än denna. Mästerverket Matrix går att analysera till döds samtidigt som det är en actionfylld popcorn film. Neos kamp mot maskinerna har redan gått till filmhistorian och har efterapas så mycket efter det att lite av glansen har försvunnit från filmen. Matrix kommer dock alltid stå som en milstolpe bland 90-talets filmer, just för att det inte är många filmer som berättar så mycket som Matrix och är på samma gång jävligt underhållande.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback